fredag, september 30, 2016

Tappar Ramberg, Hagen, Mattson fattningen? Eller jag?

Jag är chockad, faktiskt, och söker i detta blogginlägg redovisa varför, och vill gärna ha synpunkter. Håller jag på att tappa all sans och vett, eller är det svenska advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, Expressens Cecilia Hagen och Expressens chefredaktör Thomas Mattson som håller på att göra det?

Denna nyhetsartikel i Nyheter Idag (OBS, typ SD-nära tidning) ger en god bild av hur det började (få tidningar har skrivit) med ett som jag tycker oerhört anmärkningsvärt blogginlägg av Anne Ramberg. Som tydligt pekar ut min riksdagskollega Hanif Bali (M) med rötter i Iran som "brun råtta" eller som "talesperson för bruna råttor".

Hanif Bali för en tuff kamp på twitter med massor av "vänstertwittrare" och kan vara provocerande för dem och kanske andra ibland. Detta väcker agg och hat, ja hur ska man kalla det som Anne Ramberg ger uttryck för? Men jag känner Hanif Bali som en riksdagsledamot med stort engagemang och som i många år varit migrationspolitisk talesperson för moderaterna.

Att en ledande advokat, tillika generalsekreterare i Svenska advokatsamfundet uttrycker sig så här utan att det blir en riksnyhet och kritiken blir förödande från "tyckarSverige" begriper jag inte.

Igår inspirerades Expressens krönikör Cecilia Hagen till att gå ännu längre än Anne Ramberg i denna krönika betitlad "Hur ska vi bli av med de mänskliga brunråttorna".

Hon skriver där ordagrant: "Jag dånar inte om jag får syn på en riktig råtta. Det är de där andra rådisarna jag skulle vilja utplåna på ett värdigt vis. De bruna. Dem som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrivit om i sinasenaste bloggar. Läs!"

Och: "Hur ska man bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?"

Hon hänvisar alltså direkt till sin goda vän, de umgås i samma kretsar på Östermalm vad jag förstår, Cecilia Hagen och vill alltså utplåna typ rasister och väl inklusive Hanif Bali.

Man tar sig för pannan. Ofattbart. Hade någon i tidningar närstående SD skrivit på liknande sätt om sina meningsmotståndare hade det varit krigsrubriker i media. Men nu är det rätt tyst.

Och Expressen väljer alltså att publicera Cecilia Hagens ord som tyvärr kan tolkas som, eller inspirera andra till, våldshandlingar. Jag ser mycket allvarligt på dem och på att de publicerats.

Det gör dock inte, märkligt nog, Expressens chefredaktör Thomas Mattson. Artikeln, som jag tycker borde vara nästan åtalbar, typ, låter han stå kvar och på twitter nonchalerar han den t o m.

"
Så är det naturligtvis inte. Bisarr tolkning - tyvärr spridd av du-vet-vilka. Ej ens värt att bemöta, egentligen

Cecilia Hagen vill alltså kanske utplåna Hanif Bali. Är det "en bisarr tolkning", så kan hennes text omöjligen tolkas? Men precis så står det ju.
Men OK, hon menar kanske inte Hanif Bali, då. Hon menar de främlingsfientliga krafter eller rasister som Anne Ramberg pekar ut, lite oklart vilka. Ingår t ex de som röstar på SD, 800.000 medborgare? Jag tycker, både vad gäller Ramberg och Hagen, att det är livsfarligt att anamma ett språkbruk och ett människoförakt som nazister och rasister har och använder sig av. Var kommer detta att sluta när de goda krafterna tar till samma fördömanden, utpekanden och hot som de onda?
Det är tyst på twitter från vänstern och från många goda liberaler. Och Thomas Mattson menar att kritiken mot Ramberg och Hagen är inte ens värd att bemöta. Det vill säga, de har inte skrivit något som helst anmärkningsvärt...
Håller jag på att tappa koncepterna, eller är det Ramberg, Hagen och Mattson?


Cecilia Hagens krönika:
"Värst lär det vara på Karlaplan i Stockholm, om natten. Det rasslar i buskagen, fuktiga små nosar kikar fram, pepparkornsögon spejar, och så, vips, pilar en bamseråtta i väg mot en översvämmad papperskorg eller en tappad korvbit, de korta små benen går som avbrutna trumpinnar och varenda Östermalmsdam eller -herre eller -knähund i närområdet dånar.
Det där sista var alldeles för fördomsfullt, jag tar tillbaka, jag är snudd på Östermalmsdam själv och jag dånar inte om jag får syn på en riktig råtta. Det är de där andra rådisarna jag skulle vilja utplåna på ett värdigt vis. De bruna. Dem som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrivit om i sinasenaste bloggarLäs!
Det är många som lider av råttfobi. Råttskräck. Min något äldre kusin förlorade sin hjältestatus i mina ögon för några decennier sen när hon likt dåtidens serietidningars sekreterarvåp hoppade upp på mitt köksbord i det ögonblick en söt och pigg liten mus kom kilande över golvet.

Jag har haft större råttdjur på besök också och jag pratar inte om mänskliga rådisar just precis nu. Mina lokala råttor är intelligenta och faktiskt sympatiska till skillnad från de Rambergska brunråttorna. En gång släpade en stor råtta en halv limpa över mitt köksgolv medan jag satt och åt frukost. Den tittade sig först omkring för att försäkra sig om att jag inte såg den, vilket jag visst gjorde, och sen började den målmedvetet putta brödet framför sig i riktning mot gjutjärnselementet. Ett elementrör gick rätt igenom golvet och runt det röret hade ett hål uppstått, ett hål som mynnade i underjorden. Och där, inbillar jag mig, stod en råttkusin på två ben med uppsträckta tassar beredd att ta emot bytet. Jag låtsades som om jag inte märkte någonting. Jag gillade råttan. Den råttan.
Minns ni förresten Art Spiegelmans seriealbum "Maus"? Där framställdes de inte som råttor, nazisterna, utan som ondskefulla katter. Och judarna var tecknade små möss som de jagade. Spiegelman fick Pulitzerpriset för serien 1992, det var första gången en tecknad serie belönades med det prestigefulla priset.
Apropå serieteckningar, häromdagen hittade jag i mitt Facebookflöde Nanna Johanssons "Medias beskrivningar av SD i nio enkla steg" från tidningen Arena i december 2012. Där skildrar hon normaliseringsprocessen på kornet. Jag tror att vi hunnit till steg 5 nu. Må vi inte komma längre än så.
Bland råttor jag gillat finns min dotters hamster Basil om man nu får räkna hamstrar till råttdjuren. Basil var en mycket tråkig och passiv ulltott som gjorde om det lilla hjul hen skulle motionera i till sovplats. Jag känner igen mig i inställningen.
Så sent som i går stötte jag på en riktig gaturåtta, i Malmö, på Gustav Adolfs torg. Den var på väg att fixa käk åt sig och de sina, antar jag. De har väl slut på råttgiftet här liksom i Stockholm.
Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?

Jag önskar att jag hade ett svar. Själv har jag inlett en Aktuellt-strejk. Det lär de inte märka, jag tittar ändå så sällan. Men jag tänkte att jag skulle ge "Breaking news" en chans i stället. Där har de morskat upp sig rejält. Ty mycket tål Filip och Fredrik skrattas åt, men mera hedras ändå."


fredag, september 23, 2016

Kontroller mot företag med svartjobb och usla löner behövs

I Sverige växer nu snabbt ett skuggsamhälle fram där alltfler väljer att uppehålla sig illegalt i landet. Det kan vara ekonomiska migranter utan uppehållstillstånd eller personer som fått avslag på asylansökan. De har rätt till sjukvård och deras barn har rätt till skolgång.
De bor ofta mycket trångt och har oftast en usel ekonomi, många försöker arbeta svart till usla löner och det kan ibland finnas brottslighet med i bilden.
Jag instämmer i att personer som uppehåller sig illegalt i landet måste lämna landet. Därför har jag förståelse att polisen behöver bättre redskap för att t ex hitta arbetsgivare som anställer svart arbetskraft till usla löner. Jag har svårt att se att integriteten hos företag kränks för att polisen kan göra riktade kontroller i branscher där man vet att många jobbar svart, De företag som inte anställer svart borde det inte göra något om polisen någon gång gör en kontroll, medan de företag som använder svartjobbare kan avslöjas.
Därför instämmer jag i stort i de förslag som regeringen nu kommit med enligt nedan. Och därför är jag tveksam till C-linjen att , tillsammans med V och Fi och flera flyktingnära organisationer, av hänsyn till företagens integritet avvisa regeringens förslag.

torsdag, september 22, 2016

Nu måste Migrationsverket bestämma ålder, regeringens ansvar oxå!

Jag har sedan min DN Debatt i april 2012 kritiserat Sveriges och Migrationsverkets flathet och godtrogenhet genom att svika sitt myndighetsansvar att kontrollera ålder på asylsökande i tveksamma fall. Jag ser utomordentligt allvarligt på att många tusental vuxna män av migrationsverket fått asyl som barn, personnummer som barn, förmåner som barn och placerats på boenden för barn tillsammans med barn med ibland allvarliga störningar för barn och personal som följd.

Jag anser detta vara en rättsskandal, men jag verkar än så länge vara rätt ensam om detta. Jag begriper inte varför, jag tycker detta borde granskas både av undersökande journalister , JO och kanske KU.

En del tycker att jag diskuterat detta för mycket och för länge, och även jag själv börjar ju tröttna. Viktigt nu är att en ålderskontroll värd namnet snarast sätter igång. En förutsättning för detta är att Migrationsverket vid tveksamhet klassar personen som vuxen, så att denne då kan begära medicinsk ålderskontroll om han vill det.

Regeringen har bestämt att medicinska ålderskontroller i stor skala ska kunna göras men det förutsätter att man tydligt ålägger Migrationsverket att faktiskt ta sitt ansvar för att bestämma ålder när tveksamhet råder, vilket man inte alls gjort sedan 2012 eller så.

Vi får se om den debattartikel jag idag har på SvD Debatt är något av en slutpunkt för mig i denna fråga. Vore det så väl..Vi får se.

onsdag, september 21, 2016

Mkt varg på landsbygden, men ej grävling eller råttor i storstan..

Djur- och miljövänner på Södermalm engagerar sig gärna för en stor vargstam i Sverige, trots att den bidrar till mycket djurlidande när många får och lamm och kalvar osv ibland dödas och gör att djurhållning och betesdrift i glesbygden minskar eller försvinner.

Förståelsen för att även grävlingar, eller råttor, också har en plats i storstaden är dock inte alls lika stor..;

Ska man respektera djurs rätt till att finnas ska väl detta inte bara gälla landsbygden utan även tätorter och stad...Eller?

Kanske landsbygdens folk nu borde bilda en folkrörelse för att trygga grävlingars och råttors livsvillkor i stadsmiljö?

http://www.dn.se/sthlm/gravling-bet-ihjal-katt-pa-soder-nu-ska-den-avlivas/

tisdag, september 20, 2016

Storebror BRÅ mörkar brottslingars nationalitet och födelseland

Jag har i flera artiklar och blogginlägg krävt att den svenska brottsstatistiken blir mer öppen och transparent, det borde liksom i övriga länder i världen , skulle jag tro, vara självklart att redovisa tex nationalitet och födelseland för brottslingar.

Jag har som riksdagsledamot via riksdagens utmärkta utredningstjänst (RUT) velat ta del av detta, vilket är svårt och delvis omöjligt.

Denna purfärska RUT-rapport, Dnr 2016:1307, som jag just fick gör jag offentlig genom att i sin helhet lägga in den på denna blogg.

Den säger bl a:

Fram till år 1994 publicerade Statistiska centralbyrån årligen statistik över personer misstänkta och lagförda för brott uppdelat på de aktuella personernas medborgarskap och folkbokföring i landet.[1] Uppgifterna inhämtades genom att registren samkördes med folkbokföringen. Sedan den 1 juli 1994 ansvarar Brå för Sveriges officiella kriminalstatistik. Fr.o.m. publiceringen av Kriminalstatistik 1995 redovisas inte längre utländska medborgare i statistiken över personer personer misstänkta och lagförda för brott (angående kriminalvårdsstatistiken, se nedan).[1] Förändringen har alltså ägt rum i samband med 1994 års statistikreform när ansvaret för kriminalstatistiken flyttades från SCB till Brå. Någon närmare motivering till förändringen har utredningstjänsten inte kunnat finna. För att kunna se en lagförd persons medborgarskap måste emellertid uppgifter från lagföringsregistret samköras med uppgifter från folkbokföringen genom matchning på individnivå.[2]

* Kriminalvården har till utredningstjänsten uppgett att myndigheten (i nu relevant avseende) inte regelmässigt registrerar uppgifter om annat än medborgarskap. Den ovan nämnda rapporten om långtidsdömda män och kvinnor i Sverige, som publicerades av Kriminalvården år 2010, var ett forskningsprojekt som använde uppgifter som i dag är utrensade. Kriminalvården kan således inte publicera någon statistik om de fängelsedömdas ursprungsland.[1]








 
Rapport från utredningstjänsten
Frågeställaren efterfrågar information om hur det beslut eller den praxis växte fram som medförde att SCB och Brå m.fl. myndigheter inte längre publicerar statistik avseende brottslingars nationalitet och etnicitet, utlandsfödda och med utlandsfödda föräldrar osv.
Enligt frågeställaren torde Kriminalvården föra noggrann statistik på de som avtjänat straff i svenska fängelser.
1. Vilka sitter i svenska fängelser uppdelade på nationalitet?
2. Hur stod andel är utrikes födda?
3. Hur stor andel är utrikes födda eller har utrikes födda föräldrar?


Den officiella statistiken

Det svenska systemet för officiell statistik är decentraliserat sedan den statistikreform som genomfördes den 1 juli 1994. I samband med reformen fördelades ansvaret för den officiella statistiken på 25 statliga myndigheter. Därmed överfördes stora delar av ansvaret för den officiella statistiken inom avgränsade sektorsområden från i huvudsak Statistiska centralbyrån (SCB) till 24 andra statliga myndigheter. SCB fortsatte att ansvara för sektorsövergripande statistik medan andra myndigheter fick ansvaret för den statistik som låg inom deras verksamhetsområde. Från den 1 januari 2012 finns 27 statistikansvariga myndigheter, bl.a. Brottsförebyggande rådet (Brå).[1]
Den officiella statistiken regleras i lagen (2001:99) om den officiella statistiken. I förordningen (2001:100) om den officiella statistiken ges kompletterande föreskrifter. Av detta regelverk framgår inom vilka områden det ska finnas officiell statistik och vilka statliga myndigheter som ansvarar för att statistiken tas fram. I lagen anges att officiell statistik ska finnas för allmän information, utredningsverksamhet och forskning samt vara objektiv och allmänt tillgänglig.
Lagen om den officiella statistiken innehåller inte några bestämmelser om statistikens innehåll eller omfattning. Det är regeringen som beslutar om övergripande ämnes- och statistikområden samt vilka myndigheter som ska vara statistikansvariga. Detta gör regeringen genom att i en bilaga till ovannämnda förordning lista de områden som omfattas av den officiella statistiken och vilka myndigheter som är statistikansvariga. Brå ansvarar t.ex. enligt bilagan för officiell statistik på området rättsväsende (brott, för brott lagförda personer, kriminalvård och återfall i brott).
Statistikens innehåll och omfattning inom ett statistikområde beslutas av den på området ansvariga myndigheten om inte något annat följer av ett särskilt beslut av regeringen. Innebörden av detta är att den statistikansvariga myndigheten själv bestämmer vilka objekt och variabler som ska ingå i statistiken, vilka statistiska mått som ska användas, osv. Sådana beslut fattas av respektive statistikansvarig myndighet, efter samråd med viktiga användare och mot bakgrund av de krav på statistiken som finns i EU-lagstiftningen.[2] I förordningen om den officiella statistiken finns även en bestämmelse om att individbaserad officiell statistik ska vara uppdelad efter kön om det inte finns särskilda skäl mot detta.
Även personuppgiftslagen (1998:204), PUL, är tillämplig vid framställning av statistik i den mån det inte finns avvikande bestämmelser i lagen om den officiella statistiken. Statistikansvariga myndigheter har en generell rätt, utan samtycke från de registrerade, att behandla personuppgifter för framställning av statistik (14 § lagen om den officiella statistiken). Det finns dock undantag från den generella rätten för en statistikansvarig myndighet att behandla personuppgifter (15 § samma lag). Dessa undantag gäller dels för känsliga personuppgifter (13 § PUL), t.ex. etniskt ursprung, dels för uppgifter om lagöverträdelser m.m. (21 § PUL). Sådana uppgifter får behandlas först om det följer av föreskrifter som regeringen har meddelat. Regeringen tar då för varje särskilt fall ställning genom att väga samhällsintresset av den statistiska behandlingen mot risken för intrång i den enskildes personliga integritet.[3] I den ovan nämnda bilagan till förordningen om den officiella statistiken anges när det är tillåtet att behandla känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser. Av bilagan framgår t.ex. att för framställning av statistik över brott, för brott lagförda personer, kriminalvård och återfall i brott får personuppgifter behandlas som avser brott, domar i brottmål och straffprocessuella tvångsmedel. I bilagan har regeringen emellertid inte gett något tillstånd att i brottsstatistiken behandla uppgifter om etniskt ursprung.
Känsliga personuppgifter får vidare, enligt 19 § PUL, under vissa förutsättningar behandlas för forsknings- och statistikändamål. I 19 § andra stycket anges att känsliga personuppgifter får behandlas för statistikändamål om samhällsintresset av det statistikprojekt där behandlingen ingår klart väger över den risk för otillbörligt intrång i den enskildas personliga integritet som behandlingen kan innebära. För framställning av statistik hos en statistikansvarig myndighet gäller som ovan sagts särskilda regler. Bestämmelsen i 19 § PUL blir därför tillämplig på den statistik som framställs av andra än statistikansvariga myndigheter.[4]
I sammanhanget bör även nämnas att det också finns särskilda registerförfattningar. En registerförfattning är en författning som har till huvudsakligt syfte att reglera inrättandet och användningen av viktigare register inom den offentliga sektorn. Registerförfattningarna reglerar myndigheternas behandling av personuppgifter. Det huvudsakliga syftet med sådan reglering är att skydda enskildas personliga integritet. En registerförfattning innehåller bl.a. bestämmelser om vilka uppgifter myndigheten får samla in och behandla i sina register samt för vilka ändamål detta får ske. Registerförfattningen utgör således en reglering av hur myndigheten får och/eller ska handskas med sin information. Den behandling av uppgifter som bestämmelserna i en registerförfattning medger ska tillgodose myndighetens behov av information, samtidigt som en gräns ska sättas för rätten att behandla information bortom denna punkt.[5]

Utländsk bakgrund i kriminalstatistiken

Fram till år 1994 publicerade Statistiska centralbyrån årligen statistik över personer misstänkta och lagförda för brott uppdelat på de aktuella personernas medborgarskap och folkbokföring i landet.[6] Uppgifterna inhämtades genom att registren samkördes med folkbokföringen. Sedan den 1 juli 1994 ansvarar Brå för Sveriges officiella kriminalstatistik. Fr.o.m. publiceringen av Kriminalstatistik 1995 redovisas inte längre utländska medborgare i statistiken över personer misstänkta och lagförda för brott (angående kriminalvårdsstatistiken, se nedan).[7] Förändringen har alltså ägt rum i samband med 1994 års statistikreform när ansvaret för kriminalstatistiken flyttades från SCB till Brå. Någon närmare motivering till förändringen har utredningstjänsten inte kunnat finna. För att kunna se en lagförd persons medborgarskap måste emellertid uppgifter från lagföringsregistret samköras med uppgifter från folkbokföringen genom matchning på individnivå.[8]
Brå har genomfört två särskilda studier om brottsligheten bland personer med utländsk respektive svensk bakgrund; Invandrare och invandrares barns brottslighet – en statistisk analys (Brå-rapport 1996:2) och Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet (Brå-rapport 2005:17). I sistnämnda rapport har uppgifter hämtats från ”Registret över totalbefolkningen” (uppgifter om bl.a. födelseland samt moderns och faderns födelseland) och ”En longitudinell databas kring utbildning, inkomst och sysselsättning”. Uppgifter om misstänkt brottslighet har hämtats från ”Registret över för brott misstänkta personer”.[9]

Statistik avseende kriminalvården

Kriminalvården är inte en statistikansvarig myndighet. I stället är det Brå som ansvarar för officiell statistik avseende kriminalvård. Underlaget till den officiella kriminalvårdsstatistiken framställs av Kriminalvården i samråd med Brå. I den officiella statistiken redovisas de personer som verkställer en påföljd inom kriminalvården efter ålder och kön. För personer intagna i anstalt redovisas även medborgarskap (svenskt eller utländskt). Personer med flera medborgarskap, varav ett svenskt, räknas som svenska medborgare.[10]
Utöver den statistik som publiceras av Brå ger Kriminalvården ut publikationen Kriminalvård och statistik (KOS) som är framtagen för att ge en övergripande, beskri­vande och aktuell bild av Kriminalvårdens verk­samhet i anstalt, häkte och frivård.
Av de totalt 4 290 personer som var inskrivna på anstalt den 1 oktober 2015 var 1 330 personer (31 %) utländska medborgare. Jämfört med 2014 är antalet i stort sett oförändrat (±0 %), men i jämförelse med 2006 har antalet utländska medborgare minskat med 14 procent. Andelen utländska medborgare har dock ökat med 3 procentenheter i jämförelse med 2006, från 28 procent till 31 procent 2015.[11]
I tabell 1 nedan redovisas fördelningen av de utländska medborgarna inskrivna i anstalt den 1 oktober 2015 efter världsdel och förekomst av utvisningsdom.


Tabell 1: Utländska medborgare inskrivna i anstalt 1 oktober 2015 efter världsdel och förekomst av utvisningsdom
Källa: Kriminalvården

 

Kriminalvårdens utvecklingsenhet har genomfört en särskild studie av långtidsdömda; Långtidsdömda män och kvinnor i Sverige: Kriminalvårdens riksmottagningar 1997-2009.[12] Syftet med rapporten var att utifrån de uppgifter som rutinmässigt samlats in om långtidsdömda män och kvinnor vid riksmottagningarna Kumla och Hinseberg redovisa en grundläggande sammanställning och jämförande beskrivning av män och kvinnor avseende en bred profil av demografiska-, kliniska- och riskfaktorer, olika brottstyper med mera. Rapporten utgick från utredningar utförda vid riksmottagningarna från den 1 april 1997 för män respektive år 2000 för kvinnor, fram t.o.m. den 31 december 2009. Ett mindre antal långtidsdömda kvinnor som utretts vid anstalten Hinseberg före 2000 inkluderades också i materialet. Målgruppen var dömda män och kvinnor som hade att avtjäna en sammanlagd påföljd om lägst fyra respektive lägst två år i fängelse. Dessa dömda personer skulle placeras vid riksmottagning för utredning innan placering vid annan anstalt och avdelning. Även andra personer som under vissa förutsättningar blev föremål för placering vid riksmottagning omfattades. Rapporten innehåller bl.a. uppgifter om medborgarskap, ursprung avseende geografiskt område och nationalitet, vanligaste huvudbrottet för olika nationaliteter och utvisningsstatus. Eftersom materialet endast omfattar en mindre del av Kriminalvårdens klienter i anstalt redovisas resultaten av studien inte här. De finns dock att ta del av i Kriminalvårdens rapport.

 

Personuppgifter inom kriminalvården

Inom kriminalvården finns ett antal olika databaserade personregister som avser klientadministration. PUL omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter och även behandling av personuppgifter i manuella register. Avvikande bestämmelser i lag eller förordning gäller dock framför PUL.
Lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården innehåller de bestämmelser som utöver PUL är nödvändiga för kriminalvårdens verksamhet. Lagen ger ramarna för när behandling av personuppgifter är tillåten. Kriminalvården får enligt 3 § i lagen behandla personuppgifter bara om det behövs för att (1) myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs i lag eller förordning, (2) underlätta tillgången till sådana uppgifter om verkställighet av påföljd eller häktning som rättsväsendets myndigheter behöver, eller (3) upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som en person är föremål för en kriminalvårdsåtgärd. Dessutom får dessa personuppgifter också användas för tillsyn, planering, uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten. Paragrafen anger uttömmande de ändamål för vilka uppgifter får behandlas. Behandlingar under åberopande av några andra ändamål än de angivna får inte ske. Regleringen i tredje punkten innebär att Kriminalvården ges utökade möjligheter att behandla uppgifter om intagna som utgör särskilda risker i t.ex. hot- eller våldshänseende. Behandlingen av personuppgifter för att upprätthålla säkerheten eller för att förebygga brott får dock bara ske för att upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som en person är föremål för någon av de angivna kriminalvårdsåtgärderna, dvs. under den tid en person t.ex. är häktad eller avtjänar straff. Uppgifter om den som avtjänat sitt straff och frigivits eller som varit häktad men som senare försatts på fri fot får alltså inte behandlas.[13]
Uppgifter om en person får vidare inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv (5 §). Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Det innebär att behandlingen av den känsliga uppgiften inte bara ska vara förenlig med något av de ändamål som anges i 3 §, utan också att det ska finnas ett särskilt syfte med behandlingen som inte kan tillgodoses på något annat sätt. Det ska också framstå som absolut nödvändigt att den känsliga uppgiften behandlas.[14] Kriminalvården kan undantagsvis ha ett befogat intresse av att behandla känsliga personuppgifter för att kunna bedriva en effektiv och rättssäker verksamhet och upprätthålla de säkerhetskrav som är motiverade. Vid placeringen av en person kan t.ex. uppgifter om medlemskap i vissa extrema organisationer vara av betydelse. Lagen medger då att sådana uppgifter behandlas i det enskilda fallet.[15] Känsliga personuppgifter får dock enligt lagen som huvudregel inte användas som sökbegrepp. Kriminalvården registrerar, med hänvisning till bestämmelsen, inte uppgifter om etniskt ursprung.[16]
I förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården ges detaljerade kompletterande föreskrifter om när behandling av personuppgifter är tillåten. Beträffande personer som är dömda till fängelse får, i den utsträckning det är nödvändigt för det ändamål för vilket behandlingen utförs, t.ex. uppgifter om medborgarskap och språk behandlas.
Av förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården framgår vidare att i de fall behandling av personuppgifter avser andra personer än dem som är föremål för kriminalvårdsåtgärder, t.ex. anhöriga, bör de uppgifter som behandlas begränsas så mycket som det är möjligt inom ramen för ändamålet med behandlingen av uppgifterna. Som regel bör t.ex. behandling av uppgifter avseende en anhörig till en intagen normalt kunna begränsas till att avse endast namn, adress, telefonnummer och relation till den intagne.[17] Sådana uppgifter får enligt förordningen om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården behandlas avseende närstående till personer som är dömda till fängelse.
Kriminalvården har till utredningstjänsten uppgett att myndigheten (i nu relevant avseende) inte regelmässigt registrerar uppgifter om annat än medborgarskap. Den ovan nämnda rapporten om långtidsdömda män och kvinnor i Sverige, som publicerades av Kriminalvården år 2010, var ett forskningsprojekt som använde uppgifter som i dag är utrensade. Kriminalvården kan således inte publicera någon statistik om de fängelsedömdas ursprungsland.[18]



[2] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 122 f.
[3] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 117 f.
[4] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 126 f.
[5] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 128 f.
[6] Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet (Brå-rapport 2005:17) s. 17.
[7] von Hofer, H. (2008). Brott och straff i Sverige: historisk kriminalstatistik 1750-2005: diagram, tabeller och kommentarer (3. rev. uppl.). Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
[8] Enligt uppgifter som utredningstjänsten tidigare inhämtat från Brå.
[9] Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet (Brå-rapport 2005:17) s. 24 f.
[12] Johansson, D., Dernevik, M. & Johansson, P. (2010). Långtidsdömda Män och Kvinnor i Sverige: Kriminalvårdens Riksmottagningar 1997-2009. Kriminalvårdens Utvecklingsenhet.
[13] Leijonram, 3 § lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården, Karnov, 2016-09-16.
[14] Leijonram, 5 § lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården, Karnov, 2016-09-16.
[15] Prop. 2000/01:126 s. 31 f.
[16] Kriminalvården, Kriminalvård och statistik 2015 (KOS 2015), s. 64.
[17] Prop. 2000/01:126 s. 45.
[18] Uppgifter per e-post 2016-09-15.

fredag, september 16, 2016

Jag välkomnar GD Anders Danielssons avgång

Jag som enskild riksdagsledamot anser att Migrationsverkets underlåtenhet att kontrollera ålder vid beslut om asyl ska beviljas som barn eller vuxen är en rättsskandal, och att GD Anders Danielsson som huvudansvarig för detta bör avgå. Mitt parti anser inte detta utan har fullt förtroende för GD liksom för barnläkarnas och Socialstyrelsens bedömningar.

- Att Röda Korsets generalsekreterare skulle blivit GD på Migrationsverket hade varit otänkbart, intressant att det motsatta nu sker. Migrationsverket måste göra sitt jobb objektivt och utan känsloladdningar, haveriet ifråga om att inte kontrollera ålder får inte upprepas. Och uppgifterna om att handläggare på Migrationsverket vägrar eller inte förmår att skriva avslagsbeslut är starkt oroande, myndigheter måste arbeta rättssäkert och inte känslostyrt.

Jag skriver här slutreplik i Dagens Samhälle i debatten med Migrationsverket, tillsammans med kommunalrådet (M) MIchaela Fletcher i Österåker.

Artikeln är lite nedkortad, här är originalet:

"Sverige har som enda EU-land de senaste åren underlåtit att kontrollera ålder när oklarhet rådet om asylsökande är barn eller vuxna. Istället har i praktiken nästan alla som uppgivit sig vara barn godtagits som barn trots att kanske 20-30 % varit mellan 20-30 år eller mer.

Detta har lett till att ca 40 % av alla uppgivna ensamkommande barn till EU år 2015 på sina flyktingsmugglares inrådan valt att ta sig till Sverige. Det är mer än dubbelt så hög andel som för övriga asylsökande. Om 30 % av de uppgivna barnen kom till Sverige p g av obefintlig ålderskontroll kommer dessa att fram till sin 21-årsdag kosta staten flera tiotals miljarder kronor. Utöver att beviljas asyl som barn fastän de är vuxna män så har de placerats med barn på asylboenden över landet med påfrestningar ibland för både barn och personal.

Migrationsverket bär det fulla ansvaret för att denna orimliga situation har uppstått med mycket stora effekter på statsbudgeten och för kommuner och för barn och personal på asylboenden och HVB-hem. Verket har fallit till föga för ansvarslösa barnläkare och advokater som bojkottat medicinska åldersbedömningar. Det rättssamhälle som låter yrkesgrupper diktera politiken är mycket illa ute. Hur skulle Sverige se ut om t ex poliser vägrade verkställa utvisningar,  barnmorskor vägrade utföra aborter och barnläkare och advokater vägrade acceptera ålderskontroller trots riksdags- och myndighetsbeslut?

Migrationsverket anser nu att de minsann inte har något ansvar för att kontrollera ålder för att avgöra om uppgivna barn är barn eller vuxna män. Det ansvaret åvilar kommuner och HVB-boenden har Migrationsverket fräckheten att uttala.

Tala om att svika sitt myndighetsansvar för rättssäkerhet och likabehandling. Tala om att svaja som ett rö för vinden när oansvariga yrkesgrupper tillåts bestämma Sveriges regelverk vid asylprövning. Tala om att söka skyffla över ansvaret på barnläkare och kommuner istället för att ta det självklara ansvar man som myndighet har att skilja barn från vuxna vid asylprövning och asylbeslut och t ex uppdra åt statsanställda läkare att göra sitt jobb.

Migrationsverkets passivitet och uppgivenhet när man underkastar sig diktat från barnläkarföreningar är upprörande och utomordentligt allvarlig. Än värre är att man inget har lärt utan i sin replik i Dagens Samhälle bara vidhåller att det är helt i sin ordning att yrkesgruppers bojkotter tillåts avgöra svensk asylpolitik.

Vi står fast vid att Migrationsverket svikit sitt myndighetsansvar och t o m lastat över det på kommuner och andra. Det som skett och sker kan inte betecknas som annat än en rättsskandal som bör granskas av både JO och kanske riksdagens konstitutionsutskott och andra.

Det är nu ytterst regeringens och riksdagens ansvar att säkerställa att Migrationsverket omgående tar sitt ansvar och kontrollerar ålder på ensamkommande så att barn ges asyl som barn och vuxna män som vuxna. En förutsättning för detta är att Migrationsverket vid tveksamhet om uppgiven ålder är under 18 år klassar den ansökande som vuxen så att den berörde kan hävda sin rätt till medicinsk åldersbedömning om han så önskar. Det är absurt att migrationsverket så länge godtagit nästan allas uppgifter om sin ålder trots de mycket starka incitament som finns för att uppge för låg.

Även Justitieombudsmannens ansvar för att Migrationsverket tvingas godta allas uppgifter om sin ålder från ankomsten till Sverige och till att asylprövning sker efter idag mer än ett år måste ifrågasättas och granskas och kanske behövs lagändringar. Naturligtvis måste den prövningen ske i anslutning till att barn och uppgivna barn placeras på asylboenden så att barn och vuxna inte samplaceras. Att inte detta självklara faktum stått klart för Migrationsverk och JO är ytterst anmärkningsvärt liksom att ingen agerat för att få en ändring till stånd. Att Migrationsverket gör det nu är en sak, men hur har man kunnat acceptera det i flera år utan att slå larm?

Nu avgår migrationsverkets GD, vilket vi välkomnar. Att Röda Korsets generalsekreterare skulle blivit GD på Migrationsverket hade varit otänkbart, intressant att det motsatta nu sker. Migrationsverket måste göra sitt jobb objektivt och utan känsloladdningar, haveriet ifråga om att inte kontrollera ålder får inte upprepas.

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)
Michaela Fletcher, kommunalråd (M), Österåker"

söndag, september 11, 2016

Andelen vuxna "barn" på asylboenden 5 % eller 30%?

Hur många vuxna män som är 20 och 30 år och mer har fått asyl som barn i Sverige de senaste 5 åren? Jag tror att det kan vara mellan 10.000 och 20.000, vilket är en grov bedömning/gissning.

Migrationsverket har de senaste åren (sedan 2012 tror jag) inte gjort några medicinska ålderskontroller genom tand- och handledsröntgen eftersom barnläkarföreningen och advokatsamfundet bojkottar sådana. Genom uttalanden i närtid har det blivit klart att Migrationsverket i praktiken nästan godtagit alla som barn under 18 som uppger sig vara det. Jag har med anledning härav kallat detta en rättsskandal och kräver att GD Anders Danielsson som huvudansvarig för detta måste avgå.

Aftonbladet, vars ledarskribent Anders Lindberg likt de allra flesta journalister och politiker länge hävdat att ryktena om vuxna män på boenden för barn bara är skrönor, skriver nu på kolumnistplats (Oisin Cantwell) att kanske en liten del ändå är över 18. Han t o m nämner intervallet 5-8 %, vilket tydligen är Migrationsverkets historiska uppskrivningar.

Skånska Dagbladets Yngve Sunesson tar nu ställning för att det inte är OK (för att tala "Löfvenska") att t ex 25-åringar ges asyl som barn och bor med barn vilket är välkommet. men även han menar att problemet är överdrivet eftersom bara en liten andel har testats.

Alltså, media och politiker och migrationsverket m fl har alltså i många år tonat ner eller helt avvisat att en del vuxna män ges asyl som barn. Nu när det är alldeles uppenbart att så är fallet efter rapporter från boenden över landet, ibland t o m  i samband med brottsutredningar, övegår man till att fortsätta att tona ner genom att hävda att det bara handlar om en liten del av barnen.

I så fall är det kanske ingen rättsskandal.

Deras argument för att bara en liten del är vuxna män övertygar dock inte alls, utan förefaller åter vara önsketänkande. Och Sverige kan tyvärr inte styras efter önsketänkande utan den faktiska verkligheten måste ligga till grund för diskussion och åtgärder.

Vad har då jag till grund för min analys?

* Erfarenheter från våra nordiska grannländer pekar entydigt, skulle jag vilja påstå,  på att typ 10-30 % av de som vill bli klassade som barn inte är det. Alldeles nyligen sa Danmarks migrationsminister Inger Stöjberg att 2 av 3 som undersöktes p g av oklar ålder visade sig vara vuxna.

* Eftersom kännedomen om Sveriges obefintliga ålderskontroller är väl känd bland flyktingsmugglare och flyktingar väljer en mycket stor andel av de som vill få asyl som barn trots att de är betydligt över 18 att ta sig till Sverige. 2015 valde hela 40 % av alla ensamkommande barn till EU att ta sig till Sverige, som har 2 % av EUs befolkning. Av alla flyktingar till EU har 15-20 % valt Sverige vilket kan indikera att kanske hälften av de ensamkommande som uppger sig vara barn när de kommer hit faktiskt inte är det.

* Nu börjar en och annan som arbetar med ensamkommande barn i Sverige att ge uttryck för att en stor andel är vuxna män. Jag har själv hört representanter för HVB-hemmen säga att problemet med vuxna bland barnen är väldigt stort och ger betydande störningar.
Skolöverläkaren och docenten Josef Milerad har undersökt 100 barn där hans bedömning är att 40 % är vuxna män. Jag har fått kontakt med flera mycket erfarna medarbetare och chefer på HVB-hem
som säger att en större andel än 40 % enligt deras bedömning är långt över 18 år, och att problemet
eskalerat sedan medicinska ålderkontroller upphörde från 2012.
Jonas Andersson, som arbetat i många är på HVB-hem, har modigt i flera år varit tydlig med att många barn egentligen är vuxna män och att staten/myndigheten måste kontrollera ålder.

Det är detta som är en grund till att jag anser att Migrationsverkets underlåtenhet att komtrollera ålder är en rättsskandal, liksom deras ynkliga försök att i efterhand påstå sig inte ha något ansvar för att kontrollera ålder utan det åvilar kommuner och HVB-boenden, vilket naturligtvis är, enligt min uppfattning, bakvända världen.

(Jag ska lägga in fler länkar från nordiska länder och Sverige så snart jag hinner.)

Här en artikel från SVT som är informativ, från 3 nordiska grannländer.

Förra flyktingombudsmannen  Merit Wager har många år drivit en blogg där migrationshandläggare anonymt rapporterar. Redan 2014 skrev hon denna klarsynta och innehållsrika debattartikel på SvD Brännpunkt.

Jörgen Huitfeldt och Magnus Thoren på Studio Ett i P1 gjorde några banbrytande reportage, här ett i januari 2016. Siffrorna är mycket talande.






torsdag, september 08, 2016

Avgå, GD Anders Danielsson! Därför!

Tillagt 8 september: Mkt intressant inlägg av advokar Henrik Sundström. Ett fel dock. Migrationsverket ska bestämma ålder när oklarhet råder till att den asylsökande är vuxen. Då har denne rätt att begära medicinsk åldersbedömning. Ingen gör dock detta eftersom Migrationsverket enligt sina egna uppgifter endast skriver upp ålder om åldern "uppenbarligen" är över 18, vilket tolkas som typ över 30 år och mer. Ansvaret för detta bär GD Anders Danielsson.)

Jag skriver i Dagens Samhälle att bristen på ålderskontroller i Sverige när oklarhet råder om asylsökande är barn eller vuxna är en rättsskandal. Jag har med anledning av detta inte längre förtroende för Migrationsverkets GD Anders Danielsson, jag anser att han borde avgå.

Genom Migrationsverkets upprörande passivitet när man inte kontrollerar ålder har många tusen ensamkommande vuxna givits asyl som barn till mångmiljardkostnader, varav många av detta skäl sökt sig till Sverige. Likaså har dessa vuxna "barn" fått asyl som och placerats på boenden för barn och gått i skola som barn med störningar och påfrestningar för barn och personal och lärare, i en del fall övergrepp och t o m något mord. Migrationsverket frånsäger sig nu allt ansvar för att kontrollera och bestämma ålder, trots att ingen annan har det ansvaret än Migrationsverket.

Om någon anser att detta INTE är en rättsskandal, kommentera och motivera.

Migrationsverket har ansvar för att pröva asylsökandes ansökan samt avgöra om de ska söka asyl som vuxna eller som barn. Det gör uppenbarligen inte Migrationsverket sedan många år, man gör inga medicinska ålderskontroller utan låter barnläkares och advokaters diktat bestämma. Man klassar endast asylsökande som vuxna om de "uppenbarligen" är det vilket förefaller handla om främst okulär bedömning när åldern kan bedömas vara över 30 år och mer.

Det innebär att Migrationsverket sviker sitt myndighetsansvar att kontrollera asylsökandes ålder vilket är mycket allvarligt. Istället för att som i andra länder genom medicinska åldersbedömningar med god säkerhet t ex klassa de som i dessa test bedöms vara över 19 eller 20 år (dvs med säkerhetsmarginal) så har Migrationsverket passivt de senaste åren givit sannolikt 1.000-tals vuxna män personnummer som barn, asyl och förmåner som barn och placerat dem på boenden för barn.

En docent och skolöverläkare talar om att 40 % som han undersökt kan vara 20-30 år eller mer.
Alltfler rapporter kommer nu om att det över hela landet finns många vuxna män på asylboende för barn, som går i skola för barn (vilket Svenska kommuner och landsting nu säger är ett problem) osv.

När kommuner ibland protesterar säger nu Migrationsverket ynkligt nog att de minsann inte haft något ansvar för att avgöra om asylsökanden utan papper är barn eller vuxna. Det ansvaret, att åldersbestämma, åvilar istället kommuner och HVB-hem hävdar man, typ. Man borde skämmas. Först sviker man sitt ansvar att kontrollera om asylsökande är barn eller vuxna, och sedan lägger man fräckt nog och felaktigt över ansvaret på kommunerna och påstår att ansvaret är deras. 

Är detta inte ett tjänstefel så stort att den högsta ansvarige, GD, snarast borde avgå eller avskedas så begriper jag ingenting. Hur ska en GD som så gravt underlåtit att ta sitt ansvar kunna leda Migrationsverket vidare när nu regeringen kräver att man ska bestämma ålder regelmässigt i tveksamma fall?

Jag tycker att den uppfattning som jag förfäktat sedan min artikel på DN Debatt i april 2012, att Sverige likt övriga EU-länder måste kontrollera asylsökande ålder vid tveksamhet, nu får alltmer stöd. Jag får cred på ledarplats i både Göteborgsposten (L) och Nya Wermlandstidningen (M) vilket naturligtvis gläder mig. Det var tungt att ibland pekas ut som främlingsfientlig vilket jag naturligtvis inte är ett uns och denna fråga handlar därtill inte alls om detta.

Få se om partivänner eller centerpress kommer att kommentera. Har jag en poäng eller är det barnläkarna och Migrationsverket som har rätt?







tisdag, september 06, 2016

Plötslig enighet om att många asylbarn är vuxna!

Tillagt sen 6 september: Jag skriver i Dagens Samhälle.


Jag är tjatig om åldersbedömning nu, ursäkta.

Men frågan är i ett avgörande läge.

I flera år har ju Aftonbladet och Rädda Barnen och Migrationsverket och politiker förnekat att tusentals vuxna män av Migrationsverket givits asyl som barn, över hela landet. Jag och andra som pekat på myndigheters (Migrationsverkets) ansvar för att kontrollera ålder som i andra länder har stämplats som främlingsfientliga, obegripligt nog.

Nu släpper istället fördämningarna och "alla" börjar bli överens om att vuxna män över hela landet har problem, liksom skolor och HVB-hem osv, att passa in i barnsammanhang. Hur detta påverkar för de riktiga barnen kan man ju tänka sig.

I en artikel i Aftonbladet vidgår nu Svenska Kommunförbundets företrädare att det är ett utbrett bekymmer över hela landet att många av de som av Migrationsverket givit asyl som barn under 18 faktiskt är vuxna och att de därför borde undervisas med andra vuxna och inte med barn....

Och Migrationsverket säger plötsligt att de aldrig bedömt om asylsökande är under 18 år, de bedömer bara om de inte "uppenbart" är vuxna långt över 18 år, vilket i praktiken förefaller vara typ över 30-40 år...

Sverige har varit landet Absurdien ifråga om att vuxna män som sagt sig vara barn regelmässigt fått personnummer som barn av Migrationsverket.

Nu vet vi att så är och har varit fallet i mycket stor skala, vilket jag bloggade om igår.

Alltid något.



Inget förtroende för Migrationsverkets GD, han borde sluta efter rättsskandalen med att inte kontrollera ålder.

Tillagt den 6 september: jag skriver i Dagens Samhälle.


Jag har aldrig tidigare samma dag uttalat mitt bristande förtroende för en generaldirektör och delar av hens ledningsgrupp, samt nästan dito  för en annan GD, rikspolischefen Dan Eliasson. Jag torde snart återkomma till honom.

Som många vet har jag sedan 2012, rätt samtidigt med att migrationsverket i praktiken slutade att kontrollera uppgivna barns ålder vid tveksamhet, krävt att Sverige likt övriga EU-länder, och Sverige tidigare, gör medicinska ålderskontroller. Barnläkare och advokatsamfundet har mot rättsmedicinspecialisternas uppfattning, t ex rättsodontolog Håkan Mörnstad, gjort stort nummer av att det i princip är omöjligt att bedöma barns ålder med nuvarande metoder.

Det är det naturligtvis inte. tar man därtill till en säkerhetsmarginal på 1-2 år är så ger tand- och handledsröntgen, tillsammans med övriga kända fakta en riktigt god säkerhet, om än inte 100-procentig. Det vill nästan barnläkarna ha, men ibland i livet, och politiken, måste man kunna acceptera en liten osäkerhet i några få fall, som i så fall får söka asyl som vuxna,  om man samtidigt kan klassa 1.000-tals vuxna män som just det och inte som barn.

Jag menar som omvärlden att det i grunden är den asylsökande som ska göra sin ålder tydlig.

Det jag säger nedan stämmer inte med Centerpartiets linje, som är att ha förtroende för barnläkarna och Socialstyrelsen, typ. Jag är ledsen, i asyl- och migrationsfrågorna har jag ibland en annan uppfattning än mitt parti. Och vad gäller migrationsverkets upprörande ansvarslöshet när det gäller att inte kontrollera, är den så ofantligt stor att jag kan inte annat än säga precis som jag anser att det är, Jag har inte längre något förtroende för GD Anders Danielsson.

Jag förstår att partivänner blir ledsna på mig. Men jag kan inte annat än att ärligt säga som det är, tyvärr. Och min kritik mot GDn drabbar ju oxå dem som stöder honom, t ex nuvarande och förra regering inklusive mitt parti.

GPs ledarskribent Aleksandra Boscanin ger mig däremot idag cred för det jag förfäktat vilket jag naturligtvis tackar för och gläds över. Hennes slutmening är oerhört viktig, regeringens beslut att medicinsk åldersbedömning ska göras bygger alltjämt på frivillighet för den asylsökande. Därför måste Migrationsverket i tveksamma fall besluta att den asylsökande är över 18, så att "barnet" då kan använda sin rätt.

Fortsätter Migrationsverket som nu skulle alltså inget hända. Om detta måste regeringen vara oerhört tydlig annars slår Morgan Johansson bara i luften.

Jag anser alltså att migrationsverkets underlåtenhet att i flera år passivt godta istället för att kontrollera asylsökandes ålder när tveksamhet råder är en rättsskandal. Mitt förtroende för migrationsverkets ledning och GD Anders Danielsson är förbrukat. Likaså är det skadat för de ministrar som passivt accepterat att Migrationsverket underkastat sig diktat från barnläkare- och advokatsammanslutningar vilket lett till att man underlåtit att kontrollera ålder i tveksamma fall på de som söker asyl.

Det är absurt att höra att Migrationsverket endast klassat dem som över 18 som "uppenbart" är över 18. Med "uppenbart" verkar man ha menat de som är 30-40 år och mer, typ, alla andras ålder har godtagits enligt personernas egna uppgifter.

Detta innebär att många 1.000-tals vuxna män mellan 20 och 30 eller t o m mer fått personnummer som barn, fått asyl som barn, fått förmåner som barn och placerats på boenden med barn.

Detta har lockat många tusentals fler ensamkommande i dessa åldrar till Sverige (40 % - fyrtio -av alla ensamkommande under uppgivna 18 år till EU valde Sverige år 2015) vilket kostat många miljarder för stat och kommuner eftersom varje ensamkommande barn kostar staten ca 1 miljon kr per år tills de är uppåt 21, tror jag.

Dessutom är migrationsverkets orimliga policy gravt orättvis mot de vuxna män som korrekt anger sin ålder, gravt allvarlig och ofta påfrestande för de barn som placeras med vuxna män och även ibland påfrestande och t o m farlig för den personal som anställts för att handha barn under 18 år.

Att få personnummer som barn fastän man är 2, 5 eller tio år äldre eller mer är orimligt, man gynnas t ex enormt i idrottssammanhang och man missgynnas genom att man går i pension först som 70-75-åring eller mer, med mera.

Allra ynkligast och värst är nog att Migrationsverket nu frånsäger sig allt ansvar för att bedöma ålder så att endast barn får personnummer som barn, inga andra.  Istället verkar verket mena att det inte haft något ansvar för att kontrollera och fastställa ålder utan det är något som varje HVB-hem eller kommun ska göra. Att ha agerat så och nu hävda detta anser jag vara tjänstefel och myndighetsmissbruk genom att smita ifrån sina ålagda myndighetsuppgifter och fegt lägga över ansvaret på kommuner och boenden som uppenbart har förlitat sig på att Migrationsverket kontrollerat ålder så att endast barn under 18 kommer till dem.

Det är oxå helt otroligt att personal, lärare, arbetsförmedlare , gode män och tolkar som snabbt upptäcker att de har att göra med vuxna män tydligen inte får slå larm eftersom det kränker "barnens " integritet.

Till sist, jag inser att detta kan vara jobbigt för de ensamkommande som det handlar om. Det ansvaret måste oxå Migrationsverket ta, hade de kontrollerat ålder som övriga EU-länder gör hade inte problemet funnits. 

Jag skyller inte de ensamkommande som av sina flyktingsmugglare och sina kamrater uppmanats att ljuga om sin ålder, jag hade gjort det själv om jag fått reda på att Sverige utan kontroll skulle godta den ålder man uppgav även om man var mycket äldre. Men jag lägger ansvaret oerhört tungt på migrationsverkets ledning och GD som inte skött sitt jobb.


Därför är mitt förtroende för honom förbrukat och vore jag ansvarig minister skulle jag omedelbart byta GD som kanske sedan kan byta fler i ledningen.

I avvaktan på att detta förhoppningsvis sker kommer jag en tredje gång att be JO att granska Migrationsverkets lednings underlåtenhet att sköta sitt uppdrag att kontrollera ålder, samt verkets svek att sedan söka lägga över ansvaret för att ålderskontroll inte skett på landets kommuner och HVB-boenden.