onsdag, december 13, 2006

försvarsdebatt hej och hå

I måndags 11 dec debatterades försvarspolitiken i riksdagen. Det stora försvarsbeslutet togs 2004 som ställde om från invasionsförsvar med många regementen och 700.00 personer i beredskap, till ett insatsförsvar med kanske 30.000 man och med stark internationell profil. Centerpartiet hade samarbetat med s en del år, ville bredda försvarsbeslutet till 5 partier och samlade alliansen, men s valde att istället göra upp med mp och v, något helt unikt i svensk politik. Om omställningen rådde i huvudsak samstämmighet, men s var låste av budgetsamarbetet med v och mp och ville inte närma sig alliansen i fråga om pengar, 400 mkr skilde.

Efter valet har de tre vänsterpartierna visat upp sin djupa oenighet i försvarspolitiken, vilket jag ägnade en del av mitt inlägg om;

"Vad jag förstår ansluter sig socialdemokraterna i mycket hög grad till alliansens budgetförslag i sak, det råder alltså en fortsatt bred enighet om försvarspolitikens inriktning vilket lovar gott inför de fortsatta diskussionerna. Socialdemokraterna vill i ett särskilt yttrande minska alliansens budgetförslag med samma 400 mkr som striden gällde vid försvarsbeslutet 2004. Det är trist att det som socialdemokraterna vill skära ner på är vår solidaritet med de utsatta länder där våra internationella fredsförband säkerligen kommer att vara efterlängtade av civilbefolkningen.


Socialdemokraterna lade alltså ingen försvarsmotion. Men det har minsann deras tidigare samarbetspartier gjort. Miljöpartiet har en lång och genomarbetad motion med rader av yrkanden, som i rätt betydande grad faktiskt tillgodoses. Och det är bra att miljöpartiet står upp i alla fall för Sveriges internationella insatser. Men, talman, med nästan en miljard – 900 mkr - vill miljöpartiet skära ned försvaret vilket självfallet ger allvarliga och svåröverskådliga konsekvenser för försvarets resurser, personal och insatsförband

Detta är ändå bara en fjärdedel av vad det tredje tidigare samarbetspartiet lyckas rasera i sin ohämmade försvarspolitiska populism. Det är 4 resor värre rakt ner i diket. Vänsterpartiet skär utan någon analys värd namnet ner försvaret med nästan 4 miljarder kronor utöver de stora nedskärningar som försvaret just är i färd med att komma igenom. Ingen omställningstid alls, vilket säger mycket om respekten för politiken, för dessa frågor och för mänskorna som verkar inom sektorn. Vänsterpartiets politik skulle ge förödande och oöverskådliga konsekvenser för försvarets resurser, personal och insatsförband, för vårt lands säkerhet och sårbarhet, och vi skulle smita ifrån den internationella solidaritet som vänsterpartiet så mycket brukar orda om i uppenbarligen tomma fraser. Man kan se det som att vänsterpartiet tryggt hukar under Natos mantel och därför tycker sig ha råd att smita ifrån Sveriges eget ansvar, vilket är nog så anmärkningsvärt. Eller är det i det nya Rysslands styrkor som vänsterpartiet söker sin och Sveriges trygghet, vad vet jag om era motiv och er analys, jag ser bara det förskräckande resultatet.

Det här är alltså den samarbetspartner som socialdemokraterna valde att ty sig till istället för till en blocköverskridande samsyn med allianspartierna. Och det här är alltså ett parti som kunde ha varit i regeringsställning nu om det velat sig illa.

En centerpartistisk federalist brukar säga hej och hå, och det tycker jag karakteriserar vänsterpartiets grovt tillyxade politik rätt bra. 200.000 nya statliga jobb, hej och hå. Bort med alla privata entreprenörer i vård, skola och omsorg, hej och hå, 4 miljarder mindre till försvaret, hej och hå.
Ja, talman, ursäkta en lätt raljerande ton, men det är svårt att låta bli.

Jag måste ju erkänna att jämfört med vänsterpartiets försvarspolitik framstår socialdemokraternas alternativ, som jag har förstått det, i något av ett förklarat skimmer, även om det är en bit kvar till utskottsmajoritetens förslag, som jag yrkar bifall till."