onsdag, december 27, 2006

Självmordsbombarmartyrer......

Först igen, även kristendomen har och har haft sina "fanatiker" genom tiderna, som handlade fel och som måste fördömas.
Men just nu är det stora flödet mord och terror från al qaida nätverk i Pakistan, i Afghanistan och i Mellersta Östern konflikten.

Min grundinställning är att inget kan försvara medvetna massmord på vanliga män, kvinnor och barn. Den som "lurar" människor att bli "martyr" eller "komma till himlen med rika belöningar" om denne/denna spränger sig och så många andra levande människor som möjligt till döds eller med hemska livslånga skador, den och de organisationer som försvarar och förkunnar detta måste vi ta avstånd från.

Vilka vi?

Världssamfundet genom FN, Europa genom EU och Europarådet, organisationer som vill utveckla världen till fred och välstånd, varenda människa som vill varandras väl och ve, varenda religion och kyrka i hela världen osv.

Men kan vi då inte förstå dem som blir massmördare? Och som kanske hyllas efter sin - och många oskyldigas död - i sina hembyar eller stadsdelar?

Jag tycker att det är oerhört fruktansvärt att tänka sig att människor av fri vilja eller förledda sänds ut i hundratals i enda syfta att uppsöka vardagliga sammanhang - bussar,köer,skolor osv - där mänskor träffas för att spränga sig och så många som möjligt i döden. Ännu värre är ju tanken att de sedan hyllas för sina handlingar.

Jag är givetvis helt med på att den verklighet som kan vara en del i att dessa destruktiva terrormetoder utvecklas på allt sätt måste förändras till det bättre genom allas vårt ansvar.

Men under tiden kan inte blind terror eller annan terror rättfärdigas, den måste som jag ser det alltid fördömas. Upphör man med sin terror och tar avstånd från sådant handlande, då öppnar sig en väg framåt. Men innan man gör det finns egentligen inget utrymme för dialog.

Terror från stater skiljer sig inte från annan terror och är lika hemsk och oförsvarbar. Inte heller terrorstater där de har funnits eller kanske finns går det egentligen att ha relationer till. I vart fall inte normala relationer.

Grunden i våra samhällen på jorden är respekten för människovärdet, för humanismen och för livet. Utan den respekten för sitt och andras liv blir jorden en hemsk plats.

Därför är den löpande diskussionen och dialogen om var gränserna för vårt handlande mot varandra går mycket viktig.

Därför frågade jag utrikesminister Bildt i EU-nämnden om inte Sverige borde ta initiativ till en internationell kampanj för att fördöma terrorism som kampmetod, något som varje land eller organisation borde ställa upp på. Jag fick nog inget svar på min fråga, men jag återkommer.