söndag, april 29, 2007

Ryssland - en omogen demokratur

Jämför Ryssland med Sovjetunionen 1985 och dramatiskt positiva förändringar har skett; ingen kommunistdiktatur, ingen planekonomi, frihet att handla, resa och yttra sig, frihet att rösta...även om Kreml styr alltmer bakom kulisserna. Samtidigt efter den våldsamma - och delvis kanske oundvikliga - turbulensen på 1990-talet har en del gått bakåt.

Detta borde egentligen inte vara förvånande, att det är en enorm process att ställa om ett jättelikt land utan demokratiska traditioner till en fungerande modern demokrati. Att kommunismen kunde kastas ur sadeln utan att militären grep in och utan inbördeskrig var ändå mycket positivt. Boris Jeltsins insats i detta kan svårligen överskattas. Att sedan privatiseringen ledde till enorma omfördelningar och oligarker mm samt till en väldig ekonomidipp var självklart mycket negativt. Men ändå börjar nu kraften i marknadsekonomin att börja fungera och Ryssland tillväxer nu rätt starkt, låt vara i hög grad råvaru- och konsumtionsdrivet.

I försvarsberedningen analyserar vi självfallet bl a Rysslands utveckling som en stor och nära granne. Det gäller för Sverige att efter förmåga bidra till att stärka den positiva utvecklingen genom handel och utbyte på många plan. Samtidigt måste vi följa de hotbilder för utvecklingen som också kan finnas, och långsiktigt trygga vår säkerhet genom egna resurser och ett allt mer nära samarbete med andra länder inom ramen för främst FN, EU, OSSE och NATO.

Rysslands omogenhet visas tydligt i mullret mot lilla landet Estland. 143 miljoner jämfört med drygt en miljon...
Det lilla landet som Sovjetunionen under Stalins ledning lade under sig efter andra världskriget, låt vara att man först besegrade Hitler. Detta kan dock aldrig ursäkta de oerhörda övergepp och lidanden som stora delar av esterna utsattes för genom deportationer, äganderättsövergepp, skenrättegångar osv. Enbart de vidriga deporatationerna till Sibirien av stora mängder bonde- och företagarfamiljer säger allt om regimen och kommunismen. Människorna väcktes mitt i natten i sina hem, man skiljde män och kvinnor och barn från varandra, och deporterade dem under oerhörda umbäranden. All deras egendom konfiskerades och/eller fick förfalla och förstöras. Massor dog under transporterna och i Sibirien, lidandet för alla dessa oskyldiga är omätbart.

Lilla Estland vill nu flytta en staty över Sovjetunionens krigsmakt. Mot den bakgrund jag skisserat kan inget vara mer naturligt. Att ryssar i landet protesterar är en sak, illa nog. Men det är fullständigt oproportionerligt att en stormakt utan kopplingar idag till kommunismen uttalar sig på högsta nivå och manar till handelsbojkott och resebojkott mot Estland. För det första är det upp till det fria Estland att avgöra vilka statyer man vill ha var, för det andra kan aldrig ett land som vill tas på allvar agera som en obalanserad tonåring och för det tredje är sanktionerade bojkotter som internationell samarbetsmetod fullständigt oacceptabel.

Ryssland, ett fantastiskt land med en mäktig kultur men med ett ibland omoget ledarskikt.

söndag, april 22, 2007

Åkesson versus Sahlin...

Jag har här skrivit att jag tror att Sverigedemokraterna där de kommit in i beslutande församlingar bör kunna vara med i en dialog, givet att deras program håller sig inom anständighetens gränser. Dvs ta debatten med dem, och uteslut inte någon form av ansvarstagande. Om alla andra nonchalerar partiet finns risken att de blir underdog och att del av väljarna istället tar dem på allvar, proteströsterna etc.

Att däremot socialdemokraternas nya partiledare som en av sina första åtgärder legitimerar Sverigedemokraterna genom den här TV-debatten, det tål verkligen att diskuteras. Vilken reklam för ena parten, vilket kan ge utslag i opinionen. Och jag är rädd för att riktningen snarare kan bli fel än "rätt".

onsdag, april 18, 2007

bra med samsyn om försvaret

INRIKES 2007-04-18

(avlyssning4: Centern beredd studera förslag)

Staffan Danielsson, centerpartist i riksdagens försvarsutskott, glädjer sig över att socialdemokraterna bejakar behovet av underrättelseverksamhet och signalspaning.
Enligt Danielsson underkänner socialdemokraterna nu sin egen beredning av frågan i regeringsställning, när de kräver utredningar som de själva aldrig tillsatte.
Samtidigt är han beredd att delvis tillmötesgå deras kravlista.
- Det är värdefullt med en bred samsyn i försvarspolitiska frågor. Det är viktigt att reglera signalspaningen och vi är beredda att titta på andra förslag som ytterligare kan förbättra det här. Nu kommer äntligen sådana förslag och dem ska vi titta på i utskottet.
Danielsson tolkar Bodström och Messing som att de är beredda att redan i sommar ställa sig bakom ett beslut som i huvudsak utgår från regeringens förslag. Samtidigt öppnar han för att formuleringen kring själva mandatet, "yttre väpnat hot", kan antas med socialdemokraternas definition.
- Sedan kan väl utvidgningen till "yttre hot", som de är kritiska till, utredas vidare, säger Danielsson.
- Den här frågan är försenad i en tid när hoten från terror och mot våra utlandsstyrkor faktiskt finns. En ytterligare försening med flera år vore olycklig, säger Danielsson.

Copyright: TT

tisdag, april 17, 2007

Fidel Castro kvicknar till

Jag får epost från kubanska ambassaden där en "Fidel Castro Ruz" anklagar USA för allehanda orättvisor mot kubanska frihetskämpar. Han slutar så här, och notera miljöengagemanget i sista meningen. En folkdiktator i tiden:

"Mer än en gång har det kubanska folket konfronterats med risken att dö. Folket har bevisat, med förnuft och med lämplig taktik och strategi och framför allt genom att sluta upp kring den politiska och sociala ledningen, att den kraften i världen som förmår besegra vårt folk inte existerar.
Jag tror att Första Maj blir en lämplig dag för vårt folk att, med så liten förbrukning som möjligt av bränsle och transportresurser, uttrycka sin sympati med alla arbetare och alla fattiga i världen."

lördag, april 14, 2007

Det finns många ,,,,,,,-demokrater

Det är inget dåligt namn, Sverigedemokraterna. Sverige och demokrati. Det finns flera partier med demokrati i namnet, kristdemokrater, liberaldemokrater, socialdemokrater.
Vi har dock inte centerdemokrater, miljödemokrater eller moderatdemokrater.

Jag får ju erkänna att jag trots vårt goda samarbete i alliansen har svårt för ordet "moderat". Vilken politisk signal ligger i detta anomyma ord? Varför inte lika gärna kalla sig "lagom", vilket kanske egentligen är syftet...

Lagomdemokrater..., kanske en namnmöjlighet för f.d kommunister?

Nåja, jag har länge starkt tvekat över om det politiska etablissemangets i Sveriges utfrysning och isolering av Sverigedemokarterna är rätt väg, eller om detta snarare är bästa hjälpen för dem att som "underdog" öka sitt röststöd.

Självklart måste partier granskas efter sitt program och sin krav, och går dessa över alla gränser, då gäller avståndstagande och ingen dialog. Men håller sig partiet t ex kommunalt inom någotsånär anständiga ramar och har ett betydande röststöd, då kan ändå någon form av dialog och samarbete i sakfrågor vara bättre än att frysa ut. Genom utfrysning slipper partiet ta något som helst ansvar och "underdogs" har alltid en icke föraktlig röstpotential. Tvingas man ta ansvar blir man ett mer vanligt parti som får bekänna färg i den rätt svåra politiska vardagen, och man kan inte surfa vidare på de enkla slagorden utan att ha ansvar för någonting.

Genom att Samlingspartiet - inte så mycket bättre och tydligare namn än moderaterna -glädjande nog orienterat sig en bra bit in mot mitten, har ett utrymme lämnats på högerkanten vilket gör att det tyvärr kan finnas en potential för Sdemokraterna. Ja, inte social eller krist utan sverige, men det förstår ni säkert.

Jag tror alltså på att ta debatten med även populistiska partier, men på rätt sätt och att på det kommunala planet även kunna ha ett visst samarbete, givet att deras politik håller sig inom "anständiga ramar".

torsdag, april 12, 2007

hearing om signalspaning

Det var en rätt intressant hearing idag, och det känns bra att ha tagit intiativet till den. Tonläget var, delvis av naturliga skäl, lägre än i bordläggningsdebatten nyligen.

Björn Rosengren från Tele2.. ville garantera sina kunder frihet från risken för avlyssning. Tyvärr är det nog i dagens värld omöjligt att utfärda sådana garantier. "Signalspaning" bedrivs av hackers och av underrättelsetjänster i olika länder. Telefonsamtal och epost slussas ibland från kabel/tråd och upp i etern och tillbaka, ibland in i angränsande länder och sedan åter till Sverige.

Även om Sverige skulle lägga ned sin signalspaning kan säkert andra länders underrättelsetjänster vittja en hel del kommunikation som passerar landsgränserna.

Nu handlar det om enorma mängder kommunikation så störst risk för att drabbas av avlyssning löper säkert de som t ex tillhör Al Quaida och liknande sammanslutningar eller samtalar med dem om terrordåd, och de som hotar eller vill skada våra soldater inom eller utom landet.

Sverige bygger nu in starka åtgärder för att så långt möjligt trygga integriteten vid den signalspaning som ska bedrivas. Vi redovisar öppet hur regelverken ska utformas och hur den praktiska verkligheten ska fungera. I många andra länder är säkert öppenheten inte lika stor.

Thomas Bodström lyfte två frågor; dels att formuleringen "yttre hot" borde begränsas till "yttre väpnade hot" och dels om inte kontrollorganen kunde utformas ännu lite bättre. Vi får väl se vad s kommer med för förslag, hittils har de nöjt sig med att avslå förslaget och tala om en stor parlamentarisk utredning.

Min fråga vid hearingen var just om den handlingsförlamning som s-regeringen visat i denna fråga, och som lett till att säkerheten för Sverige och t ex våra utlandssoldater är sämre än den bör vara. Skulle passiviteten fortsätta ytterligare flera år genom även nu socialdemokraternas agerande tar de på sig ett mycket stort ansvar.

I frågor som rör landets säkerhet bör strävan vara att finna breda majoriteter. Jag tycker ändå att hearingen var ett litet steg åt rätt håll, och jag och Karin Nilsson (c) talade båda för den kontrollstation från integritetsskyddssynpunkt som skulle kunna byggas in i riksdagsbeslutet.

måndag, april 09, 2007

något om Ryssland

Tre dygn i Moskva, inte länge. Men några intryck. En mäktig stad. Inte charmig. Kreml dominerar centrum, vid moskvaflodens strand (som lär rinna ut i Volga). Breda gator som nu har fyllts upp av trafik.

Det finns 143 miljoner invånare i Ryssland. Om några decennier är de kanske 125 miljoner, befolkningen minskar med kanske trekvarts miljon per år. Kvinnor lever över 70 år i genomsnitt, männen bara 59 år. Mycket alkohol, mycket aids (kanske uppåt en miljon drabbade), mm.

Ryssland är ju en rätt nyfödd demokrati som efter ett mycket turbulent uppbrott från kommunism och planekonomi nu ramlat tillbaka i en stark styrning från Kreml och presidenten. Man åternationaliserar nu kontrollen över energiresurserna så långt man kan. Kanske inte i första hand till staten, utan också till personer kopplade till den.

Ryssland är en råvarudriven ekonomi som har svårt att få skjuts på sitt näringsliv i vid bemärkelse. Massor av tung byråkrati tynger överallt. Samtidigt gör olje- och gaspengarna mm. att statsbudgeten går med stora plus, att utlandslånen nästan är avbetalda och att att man har en "reservfond" likt Norge, världens tredje största.

Investeringsbehoven i infrastruktur är oerhört stora, och kommer att ta mycket lång tid att förbättra. Försvaret har levt på rost och röta länge, men tillförs nu mer pengar. Långt efter USA, dock.

Gazprom är ett viktigt företag och gasledningar till kontinenten är av största vikt.

Medellönen i Moskvaregionen har stigit kraftigt, det byggs mycket och konsumeras alltmer, en "konsumtionsdriven" tillväxt. I regionerna - Ryssland är ju en förbundsstat - och på landsbygden är utvecklingen mycket långsammare med ofta mycket låga löner och förhållanden. Men visst går det även där i rätt riktning, men sakta.

Vad kommer presidenten att heta efter Putin, då? Val nästa år. Putin står för stabilitet och är mycket populär i landet, han har stöd av runt 70 procent av befolkningen enligt opinionsundersökningar. Jämför Bush med 35 procent...
Om inte Putin ställer upp, och han är mycket bestämd med att inte göra det eftersom konsitutionen endast ger utrymme för två perioder, så vinner nog den som Putin lägger sitt ord för. Två vicepresidenter - Ivanov och Medvedjev - känns som starka kandidater idag.

Det finns mycket som är negativt i utvecklingen i Ryssland men man får samtidigt inte glömma att det hänt så oerhört mycket positivt sedan järnridån och kommunismen föll. Friare handel, friare media även om t ex televisionen är alltmer statskontrollerad, friare utbyte med andra länder genom resor etc.

Det finns en riksdag (Duman) och ett Federationsråd. Partisystemet har svårt att hitta sina former, man vill uppenbarligen driva fram ett system med några dominerande partier kanske med USA som föredöme. "Småpartispärren" höjs till 7 % och kraven för att få ställa upp i valet ökar. Utöver Enade Ryssland - som Putin stöder och vice versa - och ett Rättvist Ryssland - också närstående Kremladministrationen - kommer nog kommunistpartiet att vara kvar liksom Zhirinovskys "liberaldemokrater" och kanske något parti till.

Rysslands bristande mognad som demokrati - diplomatiskt uttryckt - märks på många sätt, låt mig lyfta fram ett aktuellt exempel.
Det lilla grannlandet Estland med en dryg miljon invånare överväger att flytta en staty med den ryske soldaten - "befriaren" - i Tallin. En rysk minister uppmanar ryssarna att straffa estnerna för dessa planer genom att bojkotta estniska varor, särskilt mjöl och ost (tror jag det var) och genom att inte semestra i Estland.....Ofattbart agerande, egentligen, ändå sker det.