tisdag, juni 26, 2007

Sverige och Europa

Jag såg till min glädje i en färsk opinionsundersökning att 46 procent av de tillfrågade svenskarna bejakade EU-medlemskapet, medan 26 procent inte gjorde det. Största differensen sedan mycket länge.

Glädjande också för oss alla som vill utveckla Europa tillsammans - där EU idag är det i särklass viktigaste instrumentet - att de 27 länderna nu med ett förhoppningsvis snart godkänt nytt fördrag kan dels samarbeta bättre, dels välkomna ytterligare medlemmar.

Jag tycker att nej-sidan med v och mp i spetsen har fastnat i en rätt trist argumentation som svartmålar det mesta som EU-länderna tillsammans försöker att göra, samtidigt som man bedyrar att man visst vill ha ett Europasamarbete men som börjar från grunden på ett helt annat sätt....

Visst kunde säkert EU-samarbetet fungera ändå bättre, vara ännu bättre organiserat och ännu mer förankrat på ett levande sätt hos EU-medborgarna osv osv. Det kunde för övrigt säkert även den svenska politiska demokratin också göra, fungera bättre med mer förankring bland medborgarna, alltså.

Men inte diskuterar vi att bryta ner Sverige och sedan bygga upp vår demokrati från grunden igen, vi utgår ifrån att landet finns och utifrån det försöker vi utveckla och förbättra våra ansträngningar.

Tänk om EU-motståndarna kunde använda sin energi och sina analyser till att diskutera EUs utveckling framåt och inte hålla fast vid att det ligger något nödvändigt i att lämna EU innan ett bättre Europasamarbete kan byggas upp. En sådan utveckling i Europa tror jag skulle innebära mycket stora risker i olika avseenden.

De allra flesta Eu-länder har nu en gemensam valuta - euron - vilket i hög grad väver ihop marknader och ekonomier och inte minst underlättar vid handel eller resor i Europa. Även för oss svenskar underlättar det ju, vi behöver oftast bara växla till en enda valuta. Tänk om det fortfarande hade funnits 27 valutor i EU-länderna...

Nåväl, vi står utanför och frågan återkommer kanske om ett antal år, vi får se.

måndag, juni 25, 2007

Afrikas bönder!

I torsdags hade jag en givande debatt med biståndsminister Gunilla Carlsson, min interpellation här, och debatten här.

Asiens och latinamerikas länder utvecklar sina jordbruk och sin produktion starkt, medan Afrika står och stampar. En stor del av problemet, och lösningen, är att Afrikas länder - många - både brandskattar jordbruket och låter det konkurrera med inhemska priser långt under världsmarknadsnivåerna. Utan lönsamhet sker inga investeringar och ingen produktionsökning. Sverige bör ta upp och diskutera detta med sina viktigare samarbets(bistånds)länder!!

lördag, juni 23, 2007

Jordbruksminister Erlandsson!

Jag funderade på rubriken "Det våras för jordbruket" men valde att fokusera på vår omtyckte men lite kontroversielle jordbruksminister istället.
Det har skett en hel del på jordbruksområdet sedan regeringsskiftet; djurskyddsmyndigheten, minknäringen, EU-ersättningarnas utbetalning, längre momsinbetalning mm. Men det återstår också en hel del.

Före valet ville flera allianspartier ta bort Europas enda (!) skatt på växtnäring, men där har ministern sagt att detta är ej aktuellt. Jag är oklar på hur förhandlingarna i regeringen gått till i denna fråga, och är tveksam inför resultatet. En av Europas högsta skatter på traktordiesel behöver sänkas ytterligare, jag hoppas det blir utrymme för det i höstbudgeten.

Jordbruksministern och flera andra ministrar vill inom EU verka för borttagna tullar på etanol, och regeringen har skickat en skrivelse till EU om att snabbt minska jordbrukets EU-ersättningar.

Jag har följt diskussionen om detta noga, och tolkningarna av regeringsskrivelsen och "oraklet" Erlandssons utsagor varierar; från en massiv stödminskning till en balanserad nedtrappning i takt med att marknaden stabiliseras och priserna stiger.

I torsdagens ATL "utvecklar nu jordbruksministern tankarna bakom brevets innehåll". Jag citerar de centrala avsnitten.

" Vi vill påverkan de övriga länderna i vår riktning och därefter genomföra alla förändringar samtidigt i unionen".

" Exportsubventionerna måste bort, kvoterna avskaffas och frikopplingen öka".

"Exakt hur vi ska uppnå det långsiktiga målet och hur lång tid det ska ta preciserar vi inte".

"Jag är positiv till ett frikopplat stöd lika för alla (samma belopp per ha)".

Bra, med de preciseringarna är jag med.

Jag har som lantbrukare och politiker i flera decennier arbetat mot en ensidigt svensk avreglering för jordbruket. 1990 års ensidiga avregleringsbeslut hade resulterat i kaos för det svenska jordbruket om det hade genomförts, enligt min uppfattning. EU-inträdet tvingade fram en återgång till eu-regelverken vilket förhindrade de drastiska konsekvenser som då ännu inte hade blommat ut.

Vartefter som nu efterfrågan på mat och alltmer energi närmar sig en balanspunkt mellan produktion och efterfrågan, så börjar marknadsekonomins lagar att fungera och behovet av regleringar och stöd minskar alltmer. Så riktningen bort från generella ersättningssystem är entydig.

Samtidigt kan marknadspriserna plötsligt rasa, vilket skett återkommande. USA geneomförde t ex sin "freedom to farm"-avreglering på 1990-talet, men när sedan världsmarknapriserna plötsligt rasade återinförde man raskt de olika skyddsinstrument som funnits (olika typer av lån och garantipriser mm.).

Därför tror jag att Sverige utöver mer marknadsekonomi bör driva ett skyddsnät om priserna skulle rasa, så att inte mattan dras undan för miljoner europeiska jordbrukare i det, förhoppningsvis hypotetiska, läget.

För växtodlingen ljusnar det nu uppenbarligen, vilket är glädjande efter många pressade år. För animalieproduktionen - som sjunkit stadigt de senaste åren - blir det än tuffare innan också de priserna vänder upp. Här måste Sverige se upp och agera så att förutsättningar för produktionen är sådana att investeringar sker så att den inte sfortsätter att sjunka utan ökar!

måndag, juni 18, 2007

Bodström backar!

Debatten om signalspaning i kammaren i onsdags tyckte jag var belysande och avslöjande, kolla gärna i riksdagsprotokollet den 13 juni. Det blev uppenbart att orsaken till att (s) bröt förhandlingarna med oss i alliansen var att man inte ville göra upp trots att vi egentligen kommit överens. Och också att den som drivit detta var Thomas Bodström, som i ett känslo- och personbaserat anförande främst hänvisade till något tidningscitat av försvarsministern som motiv för att bryta förhandlingarna.
Bodström sågade liksom vid bordläggningsdebatten tidigare helt sin egen regerings beredning av den här frågan, den tillsatte aldrig en parlamentarisk utredning utan flera andra utredningar vilket Bodström nu tyckte var upprörande....

Och på min fråga, ställd tre gånger, varav två i direkta repliker, om varför han falskeligen när han bröt förhandlingarna sade att "regeringen har avbrutit dem och sa blankt nej till att utreda en domstolsprövning" när sanningen var precis den motsatte, hade Thomas Bodström inget svar.
Han svarade helt enkelt inte på min mycket grava anklagelse, vilket är ett mycket klargörande besked; det var tyvärr helt korrekt och förre justitieministern handskas alltså mycket vårdslöst med sanningen (snällt uttryckt) när han försökte hitta något motiv för att förklara varför (s) trots befintlig samsyn själva bröt förhandlingarna.

söndag, juni 10, 2007

kommentar DN-debatt idag

En kommentarar till de 8 moderaterna på DN-debatt idag.

Deras argumentation är felaktig och oerhört tillspetsad i följande citat: "Resonemang där äktenskapsbegreppet utgår från fortplantning utesluter inte bara sammanboende utan vigselringar. Det utesluter även gifta par som inte kan eller vill skaffa biologiska barn. Och det är dessutom ett direkt påhopp på ensamstående och/eller ogifta föräldrar".
Vårt enkla budskap är ju att begreppet äktenskap som hittills avser förhållandet mellan man och kvinna, (vilket är själva förutsättningen för underverket att "skapa nya människor"). Att tvingas "bevisa detta" för att få ingå äktenskap är en tanke som vi självfallet aldrig haft och det är trist att våra kollegor lånar sig till sådana debattmetoder.

Jag instämmer med "Grupp åtta" att det är bra att det nu sker en djupare debatt i denna fråga.

torsdag, juni 07, 2007

krut i östgöta-CUF! Håll tyst, Staffan!

Det ska vara krut i ett bra ungdomsförbund! Och visst vet jag att mitt försvar för dagens partnerskapslag redan är överspelat hos c-ungdomen. Så här säger Vår ög-ordf till radio östergötland:

"Vi är ett liberalt parti med visserligen högt i tak där alla ska få uttrycka sina åsikter men någonstans finns det en gräns för vad man kan tycka och vad man kan säga menar Christoffer Rosendahl ,ordförande för CUF i länet.

Dom unga centerpartisterna är upprörda över att Östgötacenterns ende kandidat i riksdagen torgför åsikter mot partlinjen i den här frågan.

Christoffer Rosendahl säger att om Staffan Danielsson ska kunna fortsätta fram till nästa val, får han vare sig rösta emot partiet riksdagen eller eller propagera för sin ståndpunkt."

Jag har givit besked att jag har kvar samma uppfattning och står för den. Vill CUF ha riksdagsledamöter som alltid tycker som partiprogrammet ska man ju driva det.. Och de som kryssade mig i höstas visste nog att jag också kan ha egna åsikter, och stå för dem.

Diskussionen fortsätter, och medlemmarna och ytterst väljarna avgör! Så klart!

(Är fortfarande upprörd över Mona Sahlins hets mot oss bakom DN-artikeln, som fått andra att att ta efter än mer än "högerextremist" och med ordet "rasism" i samma mening. Hur kan en ledande politiker säga något sådant. Och ska det kunna ske opåtalat...Jag återkommer)

tisdag, juni 05, 2007

Beskylld av Mona Sahlin för högerextremism

Jag medundertecknade alltså en debattartikel med resonemang enligt nedan att behålla dagens två begrepp för samlevnad, äktenskap och partnerskap. En modern lagstiftning från ca 1995 som flyttade fram homosexuellas positioner rejält och ligger i framkant i världen. Och vi ville ha en djupare utredning kring ett förslag att endast använda äktenskapsbegreppet.

Jag - och övriga medundertecknare - har sedan dess blivit kallad rasist, blivit likställd med nazist, plus en rad andra föraktfulla epitet, på ledarsidor, bloggar och i epost. Jag är illa berörd, självfallet, men det kommer ju från enskilda personer som kanske överreagerat.

Men först nu ser jag vad partledaren för Sveriges största politiska parti,Mona Sahlin, faktiskt uttalat, vilket gör mig bestört. Har hennes uttalanden kanske inspirerat andra att haka på? Så här sade hon till TT i fredags den 1 juni:

"Sahlin reagerade på fredagen starkt på en debattartikel i Dagens Nyheter där före detta partiledarna, Thorbjörn Fälldin (c) och Alf Svensson (kd) tillsammans med förra talmannen Ingegerd Troedsson (m) argumenterar för att äktenskap bör bevaras för heterosexuella par, för barnens skull.
- De gör precis som högerextremister har gjort i alla tider, de låtsas att kampen mot rasism och kampen mot homofobi är två olika saker, vilket det inte är, säger Mona Sahlin till TT."

Mona Sahlin, som jag haft respekt för som politiker, kallar alltså bl a mig för i praktiken "högerextremist" och egentligen "rasist" när jag försvarar dagens nya och moderna lagstiftning med äktenskap och partnerskap. Jag accepterar inte det och ska överväga hur jag ska försvara mig mot detta förfärliga påhopp som kan ha inspirerat andra att följa efter.

måndag, juni 04, 2007

debattartikel äktenskap

Jag vet att den här frågan väckor känslor och att många avstår från att diskutera den, trots uppfattningar. Och jag är överraskad över en del reaktioner och mediaklipp, som ångar förakt över min uppfattning enligt nedan. Och jag har blivit kallad för hemska saker.

Här ett inlägg från mig, som summerar min uppfattning. Kommentera den gärna.

Jag har medundertecknat en debattartikel om äktenskapsbegreppet. Dess slutsats är att det har ett värde att behålla äktenskapsbegreppet för förbindelsen mellan man och kvinna, och att dagens två begrepp – äktenskap och partnerskap – lever vidare bredvid varandra. Innan en förändring eventuellt görs bör detta utredas djupare.
Jag har sedan artikeln publicerades mottagit en hel del upprörda reaktioner, varav en del mycket kränkande.

Självfallet står jag upp för människors lika värde, för kärlekens gränslöshet och för samma juridiska rättigheter för både sär- och samkönade förhållanden.

Jag inser att denna fråga är svår men den är värd att diskutera, med ömsesidig respekt för varandra. Jag respekterar fullt ut de som vill använda begreppet äktenskap för alla förhållanden, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig i många fall.

Jag förespråkar alltså en lagstiftning byggd på dagens med två olika begrepp, och som t ex Svenska Kyrkan, där jag är medlem, står bakom. Jämfört med de allra flesta andra länder är detta en radikal och progressiv lagstiftning.

Starka krafter vill nu gå vidare och låta partnerskapet uppgå i äktenskapsbegreppet. Det är uppenbart att det politiskt korrekta idag är att bejaka detta, och visst finns det skäl för detta. En könsneutral äktenskapslagstiftning gör all kärlek likvärdig inför lagen, är huvudargumentet. Och visst är kärlek lika mycket värd.

Huvudargumentet för att behålla två begrepp är att det ändå är en faktisk skillnad mellan olika förhållanden, och att det traditionella äktenskapsbegreppet därför liksom hittills bör avse det biologiska huvudspåret mellan man och kvinna. För samkönade relationer används liksom hittills begreppet partnerskap, med samma juridiska rättigheter och där kärleken är lika mycket värd.

De homosexuella har varit och är fortfarande på många håll starkt utsatta för förtryck och diskriminering, och jag har förståelse för att många slåss så starkt för samma äktenskapsbegrepp och reagerar upprört mot de som tycker annorlunda.

Men man kan faktiskt ha en annan uppfattning, vilket jag har redovisat, och den måste också få föras fram och respekteras.

söndag, juni 03, 2007

kära dagbok 2

Det är synd att diskussionen ofta blir väldigt laddad i en fråga som är värd att diskutera. Min uppfattning är att alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Detta är en ståndpunkt som är mycket radikal i de flesta av världens länder och som var mycket korrekt i Sverige till rätt nyligen. Men i Sverige idag är den "ute" och den politiskt korrekta uppfattningen bland politiker och media är att det är "stenålder" att tycka så.
Jag har den största respekt för de som vill använda samma begrepp, och tycker det är trist att den respekten inte är ömsesidig i många fall.

Just uppfattningar som inte "får diskuteras" kan ofta vara värda att diskutera. T ex när det tidigare (och tyvärr även idag) handlade om det fruktansvärda förtrycket av homosexuella under århundraden. Och nog är det även nu diskussionen ska ske i just begreppsfrågan innan lagstiftningen sannolikt ändras, efteråt är det ju för sent.

lördag, juni 02, 2007

kära dagbok!

Kära dagbok! Jag har fått en del epost och reaktioner sedan jag undertecknade en debattartikel i DN enl nedan. En del positiva och många negativa. Vid ett möte med partikamrater i hemlänet höll de flesta inte med mig. DNs ledarsida - och några andra - sågar artikeln ordentligt.

Vi föreslog att dagens äkenskapsbegrepp och partnerskapsbegrepp bibehålls, en uppfattning som är mycket radikal i de allra flesta av världens länder, liksom i Sverige för inte så länge sedan.
Men det politiskt korrekta idag är en könsneutral äktenskapslagstiftning, och den vinden är stark och likriktad bland politiker och media. Kanske också bland folket,men inte lika säkert.

Och vi föreslog att frågan borde utredas djupare. Inte mycket medhåll där heller.

Varför gör du dig omöjlig genom att sticka ut så här, har några undrat? Vore det inte enklare att tycka som "alla andra"?

Kanske det. Men det här är en lite speciell och viktig fråga, tycker jag. Om människors lika värde, om kärlekens gränslöshet och om samma juridiska rättighter, därom är vi alla överens.
Jag har brottats med mig själv men jag landar sedan i att man har kvar begreppen Äktenskap och Partnerskap. Det är trist att då utsättas för fullständigt sanslösa beskyllningar, men det visar naturligtvis vilken laddning frågan har för en del.
Jag respekterar de som har en annan uppfattning, och det känns naturligtvis trist att inte möta samma respekt tillbaka.

Jo, centerpartiets unga lejon och lejoninna i vår riksdagsgrupp, de mycket begåvade och sympatiska Fredrick och Annie respekterar min övertygelse och rätt till egen uppfattning, även om de inte alls håller med i sak. (se min bloglista). Och jag kan dela Fredricks analys på sin blog att det ungdomliga inslaget i artikeln var begränsat. Och tyvärr stämmer de lite trista orden "till åren komna" kanske in lite grand även på mig, men där gäller det ju bara att gilla läget. Var tid har sin tjusning, så det så!

Här kommer jag osökt in på min förestående födelsedag och den lilla annons jag idag satt in i Östgöta Corren, för kännedom:

"Inte nu!
Jag fyllde nyligen 50 år. 60 år avser jag - förhoppningsvis - att fira i efterhand år 2017.
Välkomna då, men inte nu!

Staffan Danielsson, Erikstad"

(jag surfade just in på en blog för ett annat av våra unga lejon, min gode vän Muharrem Demirok från Linköping och i partistyrelsen. Och jag uppskattar verkligen sättet som han sågar mig på. Sådana inlägg är "farliga", de påverkar och får en att fundera långt effektivare än storsläggan. Murre är en skicklig politiker och jag känner med glädje flåset i nacken!)

fredag, juni 01, 2007

Äktenskap och Partnerskap

Efter dagens DN-debatt om äktenskapet, där jag är en undertecknare, har min riksdagskollega Ulf Holm (mp)totalt sågat mig, och övriga. Utan några jämförelser i övrigt så förstår jag avlägset hur HBT-personer känt det genom alla tider när bl a etablissemanget mobbat dem. För kännedom Ulfs attack, och mitt svar:

Svar till Ulf Holm, riksdagsledamot för miljöpartiet.

Jag har full respekt för Ulf Holms uppfattning i frågan om äktenskapsbegreppet, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig. Frågan om själva äktenskapsbegreppet är svår och värd att diskutera, med respekt för varandra. Alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter, där är vi säkert överens. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Ulf Holm beskyller mig bl a för att "känna sådan aversion mot HBT-personer". Det är kränkande och fullständigt osant, och det är väldigt trist om Ulf Holm känner sådan aversion mot mig att han kan påstå något sådant.

Staffan Danielsson



fredag den 1 juni 2007


VARFÖR SÅDAN RÄDSLA FÖR HBT-PERSONER?


Öppet brev till Alf Svensson, Torbjörn Fälldin, Ingegerd Troedsson med flera med anledning av debattartikel i Dagens Nyheter i dag den 1 juni 2007.


Jag och Miljöpartiet förfäras över den politiska syn som skribenterna från tre av regeringens partier för fram. Artikeln ska läsas med bakgrund av den senaste tidens händelser, till exempel hat-attacken mot en kvinnlig anställd på Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL, lokal i Stockholm som skedde i måndags. Eller de bråk och demonstrationer som skedde vid Pride-festivalen i Moskva förra helgen där flaskor och ägg haglade mot alla vi som vill fira Pride-festivalen och visa stöd för allas lika värde och rätt i samhället.

Det är vidare märkligt hur ni kan känna en sådan aversion mot hbt-personer, vad är det som ni är rädda för?

Ni underblåser i er artikel de homofobiska strömningar som finns i vissa kretsar i Sverige och andra länder.

Det verkar som att förståelsen för människors rätt till kärlek och att få visa dem inte får plats i ert samhälle. Det skrämmer mig väldigt mycket. Kärleksbudskapet verkar inte gälla alla i regeringens politik.

Jag önskar att ni på allvar funderar över vilket samhälle vi vill ha - ett samhälle där alla människors kärlek respekteras och är lika värd eller ett samhälle med utanförskap för personer som älskar någon av samma kön.

Ulf Holm
Riksdagsledamot (mp) och hbt-ansvarig