måndag, januari 22, 2007

Om EU och eldsjälen Håkan Larsson

Jag var fram till valet i två år kollega med Jämtlandscenterns riksdagsman Håkan Larsson. Jag har stor respekt för Håkan, som har djupa rötter i vårt parti och som arbetade hårt och skickligt för vår politik och för sitt hemlän under förra mandatperioden.
Nu är vårt valsystem så att finns det flera starka kandidater i en valkrets så avgör personkryssen vem som blir invald. Jämtland hade flera starka kandidater i fjolårets val. Håkan fick välförtjänt ett starkt stöd, men Per Åsling - även han en drivande och populär centerpartist - fick ett ännu starkare stöd. Det var oväntat, och vårt valsysten kan förvisso förleda väljare att tro att kandidaten högst upp får deras röst om de inte kryssar. Men Jämtland fick "bara" ett centermandat, och det gick till Per. Håkan blev djupt besviken, men kommer säkert att med sin kompetens och sitt engagemang att finna nya utmaningar, t ex är ett PR-företag i Östersund att gratulera till att få dra nytta av Håkan.

Jag och Håkan har naturligtvis mycket gemensamt som centerpartister och slåss för samma saker. Men centerpartiet är ju ett växande parti, och på några punkter tycker vi lite eller rätt mycket olika.

Om kärnkraften, som jag idag kan leva med innan de förnybara alternativen och effektiviseringar ersatt de fossila.

I regionfrågan, där jag är öppnare för att det finns ett behov av färre och starkare regioner.

I Eurofrågan, där jag är övertygad om att det är bättre med en valuta inom EU än att varje land skulle ha var sin, dvs 27 stycken. Och där jag tror att vartefter EU-länderna kommer allt närmare varandra i ekonomisk utveckling så ökar skälen för Sverige att ansluta sig till valutasamarbetet fullt ut.

Och så i EU-frågan, där jag är en varm vän av fred, frihet och ekonomisk utveckling genom det nära samarbete som EU innebär. Jag tycker att det vore en tragik om Sverige skulle lämna detta konstruktiva samarbete mellan allt fler av Europas länder, och jag tycker ärligen att EU-kritikerna och Håkan borde driva sina förslag -som ofta tillför något till debatten - inom EU och släppa tanken att Sverige borde lämna EU.

Håkan skrev ett negativt EU-inlägg på sin blog om det nya fördraget med farhågor för manipulation mm. Jag tror ju alltid på värdet av en fri och öppen debatt, och har svarat honom så här:


"Du målar med ditt inlägg upp en konspiratorisk bild av att manipulera igenom något, kanske du vill skrota EU och börja om på nytt med alla Europas länder - är det ett fyrtiotal? - ifrån ett vitt papper.
Jag menar att det är fullständigt orealistiskt. EU är det redskap som finns för att samarbeta, 27 länder är med och fler vill med. Ska dessa kunna samarbeta för fred, frihet och utveckling är ett nytt fördrag en tvingande nödvändighet. Det bygger helt på dagens olika fördrag, det ökar kvalificerade majoritetsbeslut i viss utsträckning på vetorättens bekostnad men det bygger också in mer förankring i europaparlamentet och de nationella parlamenten.
Var kompromissen ska landa mellan de 27 regeringar och 18 länder som godkänt det nya fördraget, och mellan de två folkomröstningar som av olika skäl sade nej, det får vi se och det är vad som nu diskuteras inom hela EU. Det sker inte genom någon hemlig agenda utan med stor genomlysning.
Jag bejakar en kritisk EU-debatt och EU-kritikernas analys och förslag behövs i frågan om hur EU ska utvecklas vidare. Men Håkan, kunde vi inte ändå vara överens om att släppa tanken att EU-samarbetet ska upplösas eller att Sverige skulle lämna EU?!
Det vår värld och vår världsdel behöver mer av är enligt min uppfattning ett förtroendefullt samarbete över nationsgränserna, och det vi behöver mindre av är låsningar mellan länder som försämrar möjligheterna till förståelse, fred och ekonomisk utveckling.

När Europas länder inte samarbetade inom EU, som idag, förödde regelbundna krig kontinenten med otäckt regelbundna mellanrum. Nu vävs våra öden ihop på en allt gemensammare marknad, och vi löser konfliktungar tillsammans istället för att eskalera dem. Jag tycker det är mycket bra!"