fredag, oktober 02, 2009

De rödgröna kräver ökad signalspaning..!

Det finns flera orsaker till att frågan om signalspaning blivit så laddad och med all rätt uppmärksammad.

Främst givetvis att det handlar om svåra och känsliga avvägningar mellan landets säkerhet och de integritetsintrång som signalspaningen oundvikligen innebär. Men laddningen förstärktes av att de båda blocken i riksdagen stod emot varandra och att regeringen därför riskerade förlora, eftersom partilinjen hos de rödgröna hölls ihop till skillnad från hos alliansen.
Därtill kommer revirstrider och olika uppfattningar i delfrågor mellan försvar och polis, mellan olika departement och mellan olika ministrar inom socialdemokratin.

Före 1990-talet bedrevs signalspaning av Försvarets Radioanstalt i främst etern.

Sedan exploderade teletrafiken i tråd och 11 september inträffade. Försvar och Säkerhetspolis började förlora viktig underrättelseinhämtning, och s-regeringen tillsatte olika utredningar för att reglera även signalspaning i tråd/kabel. Man utredde på alla de sätt utom på det sätt som man idag kräver; en parlamentarisk utredning.

Så här skriver Thomas Bodström och hans rödgröna grupp i justitieutskottet i sina reservationer i september i år (liksom även de rödgröna i både konstitutions- och försvarsutskotten); ” Vi
anser att en komplex lagstiftning som påverkar grundlagsskyddade fri- och
rättigheter självklart borde ha beretts genom en parlamentariskt sammansatt
offentlig utredning.”

Denna kritik drabbar skoningslöst främst honom själv och den regering han tillhörde, som i nära åtta år utredde frågan på alla de sätt förutom genom att tillsätta en bred parlamentarisk utredning….

Den borgerliga regeringen tog 2006 över den nästan färdiga proposition som s p g av inbördes oenighet inte hade lagt fram, ett antal integritetsstärkande åtgärder byggdes in och den lades fram till riksdagen.

Socialdemokraterna föreslog då ytterligare åtgärder, vilka alla har tillgodosetts. Ändå har man röstat emot hela vägen, sannolikt främst eller enbart av ren oppositionslusta.
Inför riksdagsbehandlingen 2008 tillkom ytterligare punkter, efter långa förhandlingar med bl a flera centerledamöter, Fredrick och Annie. Efter riksdagens andra beslut skedde ytterligare diskussioner inom alliansen och ett antal tunga integritetsstärkande åtgärder ytterligare antogs enhälligt av alliansens 4 riksdagsgrupper för ett drygt år sedan.

Dessa åtgärder har efter en proposition från regeringen i maj nu behandlats av och tillstyrkts av försvarsutskottet.

De rödgröna har lyckats att komma överens om ett gemensamt motförslag som är mycket intressant. Man vill som sagt börja om på ruta ett med en parlamentarisk utredning, trots att frågan utretts och beretts i över ett tiondels sekel..! Detta fanns det tid till 1998 eller 2000 när s-regeringen satte igång processen, men det hade man uppenbarligen ingen tanke på då, vare sig Mona Sahlin eller Thomas Bodström eller Thomas Östros eller Berit Andnor eller någon av de övriga s-ministrarna som enhälligt stod bakom försvarsminister Leni Björklunds hantering av frågan.

Istället bedriver man plötsligt mycket stark självkritik tio år efteråt, när frågan är utredd i omgångar och remissbehandlad i omgångar och när detta verkligen behöver regleras.

Men det är två andra punkter i de rödgrönas motion som överraskar, den ena positivt utifrån mina utgångspunkter och den andra negativt.

Den svåra avvägning som jag och Centerpartiet och Alliansen har tvingats göra; att acceptera – som världen ser ut – behovet av underrättelseinhämtning genom signalspaning i kabel över landsgränsen, den ställer sig också de rödgröna bakom. Jag ser det som ett bekräftande av det som jag har hävdat och hävdar här på bloggen; tyvärr finns behovet – som världen ser ut – av underrättelseinhämtning även genom signalspaning i strängt reglerade former. Och vi som i riksdagen ska fatta beslut i dessa så viktiga säkerhets- och integritetsfrågor, har ett mycket stort ansvar mot landet och medborgarna i båda dessa avseenden som vi måste avväga och besluta om.

Att även vänster- och miljöpartiet gör denna bedömning övertygar säkert inte de starkaste kritikerna om att landets säkerhet tyvärr kan kräva denna underrättelseinhämtning, men förhoppningsvis ändå många andra.

Den andra punkten där de rödgröna överraskar, fast negativt, är kritiken mot att regeringen begränsar signalspaningen för mycket. Särskilt anmärkningsvärt är det att de starkaste kritikerna – v och mp – står bakom följande avsnitt i den gemensamma rödgröna motionen:

” En annan allvarlig svaghet i den nya lagstiftningen är begränsningen av vilka myndigheter som får inrikta signalspaning. Det framgår inte heller hur myndigheter med strategiska uppgifter kan få information rapporterad till sig. Därmed riskerar myndigheter att stängas av från viktig information utan några uppenbara integritetsvinster. Någon konsekvensanalys av detta lämnar inte regeringen.”


Detta är kritik som heter duga. Underrättelseinformationen genom signalspaning är så värdefull att ett antal myndigheter utöver regeringen borde få möjlighet att begära tillstånd till signalspaning hos försvarsunderrättelsedomstolen.

Det kan nog ligga något i detta, men Alliansen har trots detta begränsat de som kan hemställa om signalspaning mot allvarliga yttre säkerhetshot till endast regering, regeringskansli och försvaret. På denna viktiga punkt syftar alltså de rödgrönas reservation till att bredda och öka signalspaningen i strid mot utskottsmajoritetens mer restriktiva linje.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Aftonbladet
aftonbladet

Signalspaning – landets säkerhet – integritet – en sammanfattning

Riksdagen ska den 14 oktober besluta om de ytterligare integritetsförstärkningar som alllianspartiernas riksdagsgrupper ställde sig bakom för ca ett år sedan.

Jag har sedan vintern 2006 ägnat denna viktiga fråga – avvägningen mellan underrättelseinhämtning för att skydda landet och medborgarna mot specificerade allvarliga yttre hot och de integritetsintrång detta innebär – mycken tid, och har haft en omfattande dialog med engagerade kritiker här på min blogg och i andra sammanhang. Det har varit värdefullt för mig, och frågans olika aspekter har belysts ordentligt.

Jag har stor respekt för Ert engagemang, för frågans dignitet och även för att en del av Er är oförändrat kritiska. Ni accepterar inte att Sverige liksom andra länder bedriver signalspaning i kabel över landsgränsen för att skydda landets och medborgarnas säkerhet mot allvarliga yttre hot som rör utländska förhållanden, på grund av det integritetsintrång som detta innebär. Ni sätter ribban högt för Centerpartiet, med tanke på att alla riksdagens partier faktiskt accepterar underrättelseinhämtning genom signalspaning, i etern och i kabel över landsgränsen. Liksom många andra länder, även om inte många har reglerat det lika öppet som Sverige nu gör.

Och Ni ger rätt lite för den öppna och lyssnande inställning som inte minst vi i Centerpartiet haft i frågan, och som i olika omgångar och i dialog med kritiker resulterat i betydande integritetsförstärkningar som i hög grad Centerpartiet drivit fram.

Jag har i några blogginlägg visat på dessa och uppmanat Er att ta hem en del framgångar eftersom debatten och Er kritik verkligen har resulterat i konkreta förändringar och i att integritetsskyddet förstärkts både vad t ex gäller tillstånd, kontroll och tillgång till signalbärare. Här några länkar till tidigare inlägg på denna blogg, om förändringarna vid riksdagsbeslutet i juni 2008 och mitt inlägg vid riksdagsdebatten då.

Signalspaningen debatterades friskt också i Almedalen 2008, och här mina kommentarer.

Funnes inte allvarliga yttre säkerhetshot mot Sverige och dess medborgare skulle vi ju varken ha något försvar eller någon underrättelseinhämtning. I ett blogginlägg den 22 juli 2008 försökte jag att analysera hur Sverige reglerar sin underrättelseinhämtning genom signalspaning relativt länderna i vår omvärld.

På sensommaren 2008 fortsatte en intensiv debatt, som jag kommenterade i några inlägg den 29 juli och 31 juli.

Efter de ytterligare integritetsförstärkningar som allianspartiernas riksdagsgrupper ställde sig bakom förra hösten försökte jag då summera detta och vad debatten och kritikerna faktiskt uppnått. (26 sept 08).

Centeruppropet hävdar att Centerpartiet genom att acceptera signalspaning i kabel inte respekterar vårt utmärkta öppenhetsmanifest. Den 13 januari i år argumenterar jag emot detta och söker i all ödmjukhet redovisa hur vi i dess anda försökt att bygga in starka integritetsskydd, givet att vi ändå accepterar underrättelseinhämtning för landets säkerhet genom signalspaning.

Jag redovisar också hur jag engagerade mig i centerpartiet, om den spännande utveckling som sker och om kraften i de nya medlemmarna, samt varför jag accepterat att få den insyn och det ansvar som uppdraget i signalspaningsnämnden innebär.

I mars i år restes frågor om Säkerhetspolisens underrättelseinhämtning och jag kommenterade i några inlägg detta och bl a Henrik Alexanderssons uppfattning.

I maj i år debatterades signalspaningen på Centerstämman – låt vara under stämmor sedvanlig men beklaglig tidsbrist – och jag försöker återigen visa på kritikernas betydelse, framgångar och genomslag,. Centerpartiet tar dessa frågor på stort allvar, vi håller integriteten högt och hävdar den. Men återigen, att regera landet är ett stort ansvar och integritetsaspekterna måste i denna fråga måste – tyvärr – vägas mot landets säkerhet.

Erik Hultin och hans vänner i centeruppropet är ständigt kreativa i sin kritik, och jag kommenterar i maj den ”integritetscertifering” som de erbjuder!

Vilka är då de integritetsförstärkningar som byggts in i förslaget under resans gång? Och som kan sågas som otillräckliga, eller hedras som lyhörda steg i rätt riktning. Jag listar en del av dessa här, och återkommer snart med att kommentera socialdemokraternas och oppositionens förslag och historia, samt även frågorna kring trafikdata och metodutveckling.

• En kontrollstation 2011 för att utvärdera den nya lagen från bla integritetssynpunkt, regeringen ska lämna årliga rapporter till riksdagen.
• De hot mot landets säkerhet som signalspaning endast får bedrivas mot skrivs in i lagtexten.
• En domstol inrättas för att besluta om tillstånd för signalspaning.
• En särskild kontrollmyndighet inrättas, som får tillgång till kabel över landsgränsen.
• Försvarets radioanstalt får endast tillgång till de signalbärare (en liten del av kabeln) som är relevanta för signalspaningen och som domstolen bestämmer
• Försvarets Radioanstalt ska ansöka om tillstånd till domstolen för all signalspaning, även regeringens inriktningar prövad därmed.
• FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
• I lagen tydliggörs att signalspaning inte får ske mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
• En parlamentarisk kommitté följer FRAs verksamhet fram till kontrollstationen, och utser ett integritetsskyddsombud för att i domstolen bevaka integriteten för personer i Sverige.
• Datainspektionen ska följa FRAs verksamhet ur ett integritetsperspektiv.
• Polisens och Säkerhetspolisens behov av underrättelser utreds i särskild ordning.
• Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet enligt lagen avseende den enskilde har skett.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,