söndag, januari 03, 2010

Unga storstadsmoderater mot vargjakt utanför Stockholm

Det råder en allmän samsyn om att det ska finnas vargar och björn m fl rovdjur i Sverige. Frågan är var de ska finnas och hur många de ska få bli.

Rovdjur lever på att döda och äta upp andra djur, och varje varg och vargfamilj dödat alltså älgar och älgkalvar, rådjur och rådjurskid. Ibland attackerar de också får och hundar. För dessa bytesdjur är döden ofta skräckfylld och plågsam, men sådan är naturen.

Människan är också ett "rovdjur" och har alltid jagat och vartefter också hållit egna husdjur, för att erhålla mjölk och kött med mera. När de stora rovdjuren minskat har människan kunnat äta mer kött från vilt betande älgar och rådjur och hjortar med mera.

"Stureplansmoderaterna" genom MUFs ordförande Niklas Wykman tar nu helt avstånd från regeringens beslut (politikerbloggen, SvD) att öppna för en begränsad vargjakt i de bygder där det finns flest vargar och där det finns en betydande oro bland människorna på landsbygden.

Jag stöder däremot beslutet, och att regeringen visat kraft och mod genom att agera, vilket jag menar var nödvändigt.

Jag bor nära Linköping och vi har en varggrop i en skogsbacke, och nästan muntlig tradition om när den sista vargen sågs i senare delen av 1800-talet. Det sågs då som en välgärning av dåtidens människor, det blev lättare att utnyttja åkrar och betesmarker för nötkreatur och får i den kamp för att överleva och få fram mat som då gjorde att en betydande del av Sveriges befolkning utvandrade till USA.

Sedan dess har stora städer vuxit fram bl a "där stora floder flyta fram" och huvuddelen av Sveriges befolkning bor nu i städer och orter. En liten men växande andel väljer att inte äta kött (helt OK, men ska vara frivilligt) och många förespråkar att vargen rätt fritt ska få sprida sig över Sverige. Det är lätt att leva med varg i skogarna hävdar många som bor i städerna, medan opinionen är mycket mera splittrad där vargen faktiskt finns och växer till.

Även jag brukar skämta och säga att det är bra med många vargar i Sverige, så länge de håller sig ifrån min socken...Visst vore det en ökad mångfald av djurarter här i Bankekind om en ny art, vargen, (eller två, med björnen) skulle etablera sig i skogarna här. Samtidigt skulle bestånden av hare, rådjur, hjort och älg mycket kraftigt decimeras och man skulle nog ändå tänka sig för innan man gick ut i skogen med barn och hund.

Vargens naturliga biotoper är väl ändå de djupare skogarna och bergstrakterna i främst norra Sverige. Eftersom det bedrivs en renskötsel i delar av området där som kraftigt försvåras med varg i närheten finns det knappast varg där som istället etablerar sig längre söderut.

Att vargens utbredning behöver begränsas och att den alltså måste få jagas, råder det sannolikt stor samsyn om. Knäckfrågan är istället hur stor vargstam som ska tillåtas, och när vargjakt i mycket reglerade former ska börja tillåtas.

Vargstammen är nu större än det mål på 200 vargar som har satts upp, och i de bygder där det finns flest vargar kräver enligt min uppfattning en fortsatt hygglig acceptans för vargen att den får börja jagas och inte expandera ännu mer.

Om detta tycker storstadsbon Niklas Wykman inte, och han lägger hela moderata ungdomsförbundets tyngd i att nu kritisera regeringens beslut att tillåta en begränsad och strängt reglerad jakt.

Jag är glad över att vi har ett växande centerparti även i Stockholm och vid Stureplan, och jag hoppas och tror att det till skillnad från de unga moderaterna har en förståelse för att det i de bygder där det finns mest vargar faktiskt finns ett behov av att en strängt reglerad jakt.

Centerpartiet är det borgerliga miljöpartiet för både stad och land, och vi arbetar hårt för resurshushållning och biologisk mångfald. Människan behöver använda åkrar och betesmarker för växt- och djurproduktion, och behöver även använda skogarnas vilttillgång genom en väl skött jakt, med traditioner sedan årtusenden.

AB,DN,Jinges blogg, newsmill
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,