måndag, maj 02, 2011

Vart är S på väg i försvarspolitiken? Och med vilka?

jag undrar på SvD Brännpunkt Vart Socialdemokraterna är på väg i försvars- och säkerhetspolitiken?

Inom Försvars- och säkerhetspolitiken strävar Centerpartiet alltid efter en bred samsyn i Sverige riksdag. Vi noterar att Socialdemokraterna nu i väsentliga frågor närmar sig Miljöpartiet och Vänsterpartiet med stöd även från Sverigedemokraterna.
Två aktuella exempel inger särskild oro.

Socialdemokraterna har under Håkan Juholts tid i försvarsutskottet hållit sig ifrån Miljöpartiets krav på en nedskärning av Sveriges flygvapen med en luftförsvarsutredning som redskap. Under nye ordföranden Peter Hultkvist kovänder S och väljer att stöda en enskild MP-motion med mycket negativa skrivningar om JAS Gripen. Man får också stöd av V och SD.

Samtidigt vill nu Håkan Juholt att Sverige ska säga nej till en sannolik begäran om att förlänga sin flyginsats under FN-mandat i Libyen.

Även här får Juholt genast stöd av MP, V och SD.

Socialdemokraternas företrädare drev intensivt på regeringen för att få FN att ingripa i Libyen för att skydda civilbefokningen mot Gadaffis fruktansvärda angrepp mot bostadsområden och civila med tunga vapen och krypskyttar. Man ställde sig också bakom ett aktivt svenskt deltagande. Nu kovänder man och öppnar istället för att svika Libyens civilbefolkning.

Jag menar att det är naturligt att Sverige istället bejakar en framställan om att förlänga insatsen med JAS Gripen i Libyen, och att mandatet då utvidgas till att gälla även attacker från t ex stridsvagnar och stalinorglar som attackerar civilbefolkningen.
Generalmajor Anders Silwer har informerat om att svensk flygspaning har identifierat sådana attacker men inte kunna förhindra att de stoppas annat än genom att andra stridsflygplan så småningom kan tillkallas.

Socialdemokraternas plötsliga omsvängning i först luftförsvarsfrågan och sedan i Sveriges deltagande i insatsen i Libyen – där situationen verkligen inte har stabiliserats – väcker allvarliga frågor om vart S är på väg i försvars- och säkerhetspolitiken. Och med vilka?

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot i försvarsutskottet (C)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nära Usama Bin Laden

Det kändes ju lite pirrigt att resa mellan Islamabad och Pesawar omgivna av militärpolispickuper med maskingevärskjutklara svartklädda personer. Besöket i flyktinglägret dit 20.000 familjer flytt/beordrats fly från striderna mellan talibaner och armén. Omgivna av samma poliser.

Nu visar det sig att Usama Bin Laden fanns i området. Idag har USA med stöd av Pakistan försökt gripa honom, han dog i en eldstrid.

Det som vi insåg när vi reste i området är hur nära kontakterna är mellan arabländerna och Pakistan, Afghanistan och Iran m fl länder. Det har vällt in terrorister till t ex Afghanistan och det väller in oljepengar från de sand- och oljerika länderna, pengar som göder terrorismen.

Att Usama Bin Laden nu är död förändrar inte det allvarliga läget i regionen, men det är ändå någon form av slutpunkt för de fruktansvärda terrordåden den 11 september 2001. När massmordsterrorister kapade flygpan och styrde dem att krascha in i skyskrapor i New York med många tusen oskyldiga döda och skadade.

Det kan och får aldrig bli ett legitimt sätt att strida genom att mörda civilbefolkning genom sprängdåd eller skjutningar, att så nu ständigt är fallet är djupt upprörande och stämplar dem som gör dessa brott mot mänskligheten. En 12-åring indoktrinerades nyligen till att sprängs sig och många andra till döds i Afghanistan. Ansvaret för detta är i grunden dem som lär och uppmanar andra att göra detta under devisen "ändamålet helgar medlen".

Kampen mot terrorismen, var den än dyker upp, måste föras vidare. En civiliserad värld kan aldrig bygga på fanatism och på att fanatiker tar makten över hela länder med fruktansvärd repression.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,