torsdag, mars 08, 2012

Kära Sveriges ekologiska lantbrukare!

Jag gläds över att imorgon i Tranås få delta vid er öppna temadag med klimatkoppling i anslutning till er stämma.

Jag har säkert irriterat en och annan av er genom åren och nu på sistone när jag t ex anser att ska vi kunna vända det svenska jordbrukets negativa utveckling - och det faktum att matimporten fördubblats på 25 år och snart omfattar halva vår konsumtion - så måste huvudfokus i ansträngningarna för att vända denna utveckling riktas mot det moderna miljövänliga jordbruk som står för 95 procent av produktionen och som har backat med en tredjedel på 25 år. (Puh, lång mening..)

Eko är en viktig nisch som ska ha kvar sina miljöersättningar mm. och tillönskas all framgång på marknaden, men en huvudsatsning på att öka ekoproduktionen tror inte jag räcker för att kunna stävja den flod av importmat som nu väller in.

Och jag brukar också säga att ekojordbruket är ett miljövänligt jordbruk som med ibland lite fyrkantiga regelverk säger nej till all tillförsel av växtnäring som handelsgödsel och till alla kemiska bekämpningsmedel. Lite fyrkantigt, men mycket tydligt och en fantastisk utveckling från nästan ingenting för 25 år sedan och nu till 4-5 procent av marknaden. Och med ett fantastiskt stöd på marknaden och i opinionen som det enda "ekologiska" miljövänliga jordbruket!

Det övriga svenska jordbruket menar jag också är ett jordbruk med god miljö- och djuromsorg inom ramen för världens strängaste regelverk, fast med lite annat stuk än det ekologiska. Mer handelsgödsel och kemiska medel, i strävan att ha en försiktig användning, mindre kvävefixerande gröder och mindre animalier och stallgödsel.

Jag har gjort många blogginlägg genom åren om "jordbruk" och "ekoodling", se etiketterna i vänstra bloggsidan. Jag länkar till några av inläggen, här och här och här och här och här.

Nå, varför är jag så engagerad i dessa frågor? Jag har en bakgrund som uppväxt på ett lantbruk sydost Linköping, utbildade mig till agronom och har lagt mycken kraft och tid i både LRF och Centerpartiet för att kämpa för landsbygdens och lantbrukets utveckling och fortbestånd.

Det har väl gått så där...Trots alla ord och programförklaringar från LRF och från regering och riksdag och partier och trots alla marknadsdiskussioner och åtgärder och konkurrenskraftsförändringar hit och dit så har alltså det svenska jordbruket backat med ca 1/3 på 25 år och importen väller in över landet. Nästan enda ljusglimten är att ekoproduktionen mångdubblats till 4-5 procent.

Är affärsidén att ha den bästa och dyraste jordbruksmodellen en succé eller mera ett fiasko, brukar jag provocerande fråga. Ja, för ekonischen är det absolut en succé men för 95-procentsjordbruket är det snarare ett fiasko...

Jag vägrar att acceptera att produktionskraften i Sveriges åkrar och betesmarker ska utnyttjas sämre och sämre, och att världens bästa djurhållning och livsmedelsindustri minskar och ersätts av import från länder där djuren har det sämre.

Jag tror att det är helt nödvändigt att riksdagens mål förnyas med huvudfokus på det dominerande jordbruket, att en livsmedelsstrategi tas fram gärna i bred parlamentarisk förankring och att en kraftsamling görs i samarbete mellan politiker, näring, handel, industri, miljöorganisationer osv.

Annars är det risk att utvecklingen fortsätter.

En storsatsning på att ytterligare flerdubbla det ekologiska jordbruket, då? Jag tror inte det stoppar importökningen, möjligen ökar det ekologiska på det övriga jordbrukets bekostnad. Och det finns en latent risk att alltför stora ekoproduktionsökningar kan leda till överskott och prispress, som t ex just nu på mjölkområdet.

Konsumenterna är trots allt rätt priskänsliga. Svenskproducerad mat kostar kanske 10 procent mer än importmaten. En färsk undersäkning från SLU/Lund visar att merkostnaden för en kommun att i stor omfattning köpa ekomat handlar om ca 66 procent.

Därför bör huvudfokus vara att stärka det vanliga miljövänliga svenska jordbrukets konkurrenskraft på olika sätt, samtidigt som den viktiga ekonischen behåller sina nuvarande rätt generösa miljöersättningar mm och nog kan fortsätta sin expansion i balanserad takt.

Ekokonceptet fungerar nog allra bäst i mjölkproduktionen med mycket vallar. Tillsammans med miljöstöd och ett betydande merpris på mjölk är lönsamheten högre på ekomjölksgårdarna, och miljöstödet går i allt större utsträckning till allt större mjölkgårdar, t ex Vadsbo mjölk med ca 1.000 kor.

För egen del tror jag att det är viktigare att utveckla det dominerande jordbruket i miljövänlig riktning genom att t ex använda växtnäringstillförsel och bekämpningsmedel försiktigt och balanserat, och gärna ta intryck av erfarenheter från ekojordbruket med t ex ogräsharvning och annat.

Men skulle konsumenterna allt mer efterfråga mat producerad utan handelsgödsel och kemiska medel trots den betydande merkostnaden då skulle givetvis även jag gärna bli ekobonde! Är det lönsammare att producera ekospannmål, ekomjölk, ekonötkött eller ekogriskött så är det ju högintressant att överväga de alternativen.

Med denna programförklaring lämnad så beger jag mig i morgon till Tranås för att tillsammans med kunniga och engagerade ekologiska lantbrukare diskutera viktiga jordbruks- och klimatfrågor.

Jag gillar ju verkligen dialog och hoppas på en eller annan kommentar här på bloggen, även om det brukar vara mycker mer tunnsatt på detta viktiga område än på andra sakområden som jag lyfter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,