måndag, mars 04, 2013

Innebär amnesti steg mot friare invandring?

Sedan Nybyggarlandetstämman hösten 2011 har jag skrivit en hel del blogginlägg om migration.

Debatten är alltjämt viktig och aktuell, och behandlar just nu frågan om "papperslösa"/illegala invandrare ska eftersökas av polis eller ej, eller kanske alla ska få en generell "amnesti".

I Sverige ömmar många för de som tagit sig till Sverige och menar att de trots utvisningsbeslut enligt våra regelverk nog borde få uppehållstillstånd i Sverige. Det är lätt att förstå. Samtidigt måste vår solidaritet gälla även alla de utsatta som inte har resurser att ta sig till Sverige, vilket bl a är en grund för att vi behöver regelverk kring migrationen.  Många av debattörerna vill nog att Sverige borde ändra sina migrationsregelverk och öppna sina gränser.

Centerpartiets Per Ankersjö och Stina Bengtsson skriver på Brännpunkt och kräver en allmän amnesti för kanske alla "papperslösa" som illegalt vistas här i landet. Fria Moderata Studentförbundet resonerar i Aftonbladet i liknande riktning, liksom prästen (S) Helle Klein som vill se ett nytt "Påskupprop". Aftonbladet kräver på ledarplats att "jakten på papperslösa måste upphöra", dvs att våra migrationsregler i praktiken ska sättas ur spel. Miljöpartiet och många andra är inne på samma linje.

Är frågan så enkel? Ska man låta alla som har resurser och drivkraft att ta sig till Sverige stanna, även om man inte har asylskäl eller ordnat arbete?

Jag tvekar. Jag står bakom att Sverige likt "alla andra" länder behöver regelverk kring migrationen. Sverige har redan de mest öppna och generösa regelverken för arbetskraftsinvandring och asylprövning, vilket är bra. Men jag menar att får man efter prövning inte tillstånd att stanna i Sverige så ska man enligt lagen utvisas. Om man trotsar det beslutet och gömmer sig och söker svarta jobb med usla villkor av ansvarslösa arbetsgivare så får man acceptera att polisen - inom givna ramar - har till uppgift att avvisa. Liksom att skatteverk och fack ska komma åt de arbetsgivare (och arbetstagare?) som inte följer lagarna.

Det finns också några som jag tycker insiktsfulla röster som skriver om detta. Statsvetaren och timbromedarbetaren Peter Santesson är alltid intressant att läsa, t ex i detta privata blogginlägg utifrån bl a boken "migrationens kraft", som även jag skrivit om. Den frihetlige liberalen Erik Svansbo ger också tänkvärda perspektiv. Smålandspostens Marcus Svensson skriver om de "papperslösa" och polisen.

Centerpartiet har haft en betydande debatt om fri invandring i anslutning till idéprogramgruppens förslag, och vi är nu överens om - min tolkning - att vår vision på mycket lång sikt är en värld med fri rörlighet och öppna gränser, men att Sverige inte ensidigt kan gå före.

Per Ankersjö, som tydligt i media talade för ett ensidigt svensk agerande, vill nu att Sverige regelbundet, antar jag, ska "ge amnesti" åt dem som inte fått uppehållstillstånd men som trotsar detta och istället gömmer sig och tar svarta jobb hos ansvarslösa arbetsgivare. Vad jag kan förstå skulle detta i praktiken innebära att vår migrationslagstiftning sätts ur spel, och signalen ut i världen blir att Sverige i praktiken har öppnat sina gränser om man har resurser att ta sig hit och kan acceptera att gömma sig några år. Vad det skulle innebära för Sveriges deltagande i Schengensamarbetet med dess regelverk kan jag inte överblicka. Det vore naturligtvis också logiskt att förändra eller ta bort de migrationsregler som ändå inte ska tillämpas för dem som inte accepterar dem, vilket i praktiken innebär steg mot en friare invandring.

Jag bejakar fullt ut att dessa svåra frågor är relevanta att diskutera och att avvägningarna är svåra. Men jag tror inte att lösningen är lika enkel som många vill göra den. Det är faktiskt inte så att det inte finns arbetskraft till de jobb inom främst restaurant-, städ- och byggbranschen där en del ansvarslösa arbetsgivare ibland anställer människor svart. Utan de anställs i strid med lagar och regler för att deras villkor är usla.

Självklart ska polisen verka inom de ramar som staten uppställt för dem. Gör polisen fel ska den granskas och korrigeras. Däremot ska polisen inte kritiseras när den fullgör sitt uppdrag inom givna ramar. Har man kritik mot detta ska den riktas mot regering och riksdag.

Tillagt 10 mars: Jag replikerar Ankersjö/Bengtsson på Brännpunkt.