torsdag, september 18, 2014

En ny regering bör se över några asylregler


Miljöpartiet, och många ledande riksdagskandidater i Östergötland, vill göra Sveriges redan generösa asyl- och migrationspolitik än mer öppen. Jag har respekt för den ambitionen och är det folkets vilja ska det naturligtvis bli så.

Dock är redan Sveriges regelverk de mest öppna i Europa vilket leder till att Sverige med 2 % av EUs befolkning förra året gav flest människor asyl av alla EUs länder, över 20 % av alla som fick asyl i något EU-land fick det i Sverige. Av ensamkommande flyktingungdomar till EU (eller lite äldre) valde över 30 % att söka sig till Sverige. Det är möjligt att Sverige borde ta emot en ännu större andel, vilket många verkar förespråka. (Att Sverige ska pressa övriga EU-länder att bli mer generösa, naturligtvis).

Jag själv tror däremot att Sverige på några punkter bör se över sina regelverk på migrationsområdet så att vi något närmar oss övriga EU-länder, även om vi alltjämt behåller vår tätposition. Jag är alltså mer migrationsvänlig än samtliga övriga EU-länder och det är faktiskt sanslöst att ändå få kritik som antyder att jag (och än mer övriga EU-länder, givetvis) närmast är rasister, typ. Jag vill se en fortsatt mer generös migrationspolitik i Sverige än i övriga EU-länder och jag är orolig för att detta hotas om Sverige ligger alltför långt före och inte klarar integration och fler jobb tillräckligt bra, jag befarar en back lash. Jag är också övertygad om vikten av en öppnare migrationsdebatt, utifrån en generös grundsyn. Och här är mitt recept för en bättre migrationspolitik.

Jag hoppas att en kommande regering, vilken den än blir, kan se över följande regelsystem (se nedan), som idag till en del självständigt utformas av migrationsverket. Jag menar att det faktiskt är rimligt att landets regering tar ansvar för avvägningen mellan en ideal migrationspolitik baserad på öppna gränser (vilket rimligen är den vision vi arbetar efter) och den faktiska verkligheten i dagens värld med sina enorma klyftor som gör att regelverk för migrationen och den fria rörligheten tyvärr behövs. Och, menar jag, där en faktor att beakta oundvikligen är vilka regler som övriga EU-länder tillämpar och hur långt från dem som Sverige kan avvika i mer generös riktning:

* Migrationsverket har fastställt unikt generösa regelverk för att bevilja uppehållstillstånd och för anhöriginvandring, som ej som i övriga EU-länder kopplas till försörjningskrav. Kan Sverige ha kvar dessa regelverk oförändrade, eller än mer generösa, eller behöver vi något närma oss praxis i övriga EU-länder? Jag menar ju det.

* Över 30 % av alla ensamkommande barn under 18 år som kommer till EU väljer att söka sig till Sverige. En anledning är uppenbart att många är över 18 år, och att Sverige skiljer ut sig genom att i mycket liten utsträckning göra seriösa ålderstest. Jag tycker att rättviseskäl, både mot andra 20- och 22-åringar som ansöker om asyl som vuxna och mot de 16-17-åringar som de överåriga får bo tillsammans med, talar för detta.

* En stor del av de som inte beviljas uppehållstillstånd, eftersom de inte har asylskäl, stannar illegalt kvar i Sverige som s.k "papperslösa". Polisen måste bättre än idag kunna avvisa dessa, annars urholkas respekten för Sveriges regelverk och uppmuntrar allt fler att inte respektera ett negativt beslut.

* Sverige har kanske industrivärldens mest öppna regelverk för arbetskraftsinvandring, och ska fortsätta att ligga i täten. Däremot är det tveksamt, tycker jag, om en arbetsgivare, i en bransch med enkla jobb som många redan köar till i Sverige, ska kunna efter eget gottfinnande anställa även icke EU-medborgare från andra kontinenter, t ex.

1 kommentar:

Hans Odeberg sa...

Har du några tankar på hur det där med att begränsa arbetskraftsinvandring till enkla icke bristyrken ska gå till?

Själv jobbar jag som ingenjör, och har gott om invandrade kollegor från Kina, Indien och östra Europa. Företagen hävdar givetvis att det råder stor arbetsbrist, jag däremot att det finns ett rejält överflöd av ingenjörer. Många av de kollegor som fick gå från Ericsson har fortfarande "in search of new opportunities" på sina LinkedIn-sidor. Läkare verkar däremot vara rejäl brist på, samtidigt som läkarfacket gör sitt bästa att hålla antal utbildningsplatser nere.

Vem ska sitta och avgöra i vilka branscher det är brist eller överflöd? Jag vill inte att facket skall kunna skicka hem mina indiska och kinesiska vänner, även om de konkurrerar om samma jobb som jag. Ärlig och öppen konkurrens bör råda.

Det jag tycker vi kan och bör ge oss på är det uppenbara missbruk som finns, där t. ex. restaurangpersonal närmast jobbar som livegna.