torsdag, februari 06, 2014

Åtgärder för minskat tiggande och hjälpinsatser på plats!


Tiggandet i Linköping, och i Sverige, blir alltmer synligt, och mer påträngande.  Jag, liksom många medborgare och politiker, är villrådig. Detta är ju så svåra och på flera sätt laddade frågor.

Förr i tiden fanns luffare och mycket fattiga människor i Sverige. Idag kan samhället ge ett grundskydd så att ingen ska behöva svälta eller frysa eller vara utan någonstans att bo. Sverige ska göra allt vi kan för att minska de väldiga klyftorna som fortfarande finns i dagens värld. Däremot tror jag inte på öppna gränser i närtid, så att de mest fattiga i världen kan ta sig till rika länder som t ex Sverige, utan det behövs under överblickbar tid regelverk på migrationsområdet. Riktningen är dock given, i EU och i världen, mot successivt allt lägre trösklar. EU har kommit långt mot fri rörlighet, som nu gäller alla som kan försörja sig, ungefär. Kan man inte det finns begränsningar.

Linköpings kommunalråd (C), Muharrem Demirok, twittrade nyss:
 
"Jag tror att frågan om i kommer brisera. Det är så oerhört starka åsikter kopplade till den. Alla har tvärsäkra svar är en svår och på flera sätt laddad problematik."
 
Vi behöver resonera. Jag gör ett trevande försök i detta blogginlägg. Ge gärna synpunkter, både centerpartister över landet och andra.
 
Det finns väldigt många fattiga i världen och även inom EU. Naturligtvis ska Sverige göra allt vi kan för att minska världens fattigdom och svält, och lidandet i inbördeskrig , och ta vårt ansvar för människor på flykt. Det gör vi också i betydande grad, menar jag. Relativt sett ger Sverige mest utvecklingsbistånd i världen och är en stormakt i att stödja FNs humanitära arbete på olika sätt, vi tar relativt sett emot i särklass flest flyktingar som kommer till EU osv.

Det finns liberaler som menar att Sverige borde välkomna många fler till Sverige, som då skulle leva utanför våra trygghetssystem och etablera sig på en arbetsmarknad - "b-laget" - med löner på kanske 5.000 kr i månaden eller så.

 Jag är mycket tveksam till detta, och tror att en bred majoritet av medborgarna inte vill se en sådan utveckling.
 
Sammalunda tror jag i grunden inte att det är någon framgångsväg att de mest fattiga i EU etablerar sig i rikare EU-länder, som tillåter tiggeri, genom att tigga. Det måste finnas bättre sätt att förbättra deras situation. Jag tror att vi som ansvariga politiker har att stort ansvar för att  anvisa åtgärder ur den utveckling som pågår och finna vägar för att lindra deras nöd där de bor.

Många, inklusive jag själv, har svårt att hantera den ökade tillströmningen av mycket fattiga romer från Rumänien till Sverige. Det är mycket utsatta människor som har det fruktansvärt svårt därifrån de kommer. De tigger på allt fler platser och över större områden, ibland rätt påträngande vilket oroar en del. I Linköping finns tiggare nu inte bara i centralorten utan även i kommundelarna. Det börjar förekomma att de som tigger knackar dörr i bostäder och på äldreboenden. Även barn måste ibland tigga och man lever under mycket svåra förhållanden.

Corren skriver om människors reaktioner på alltmer "uppfordrande" människor som tigger. En polis säger så här: "–Att någon följer efter en bit och upprepade gånger ber om pengar kan knappast bedömas som ofredande. Men om personen tar tag i kläderna, eller ställer sig och blockerar vägen, så är det på gränsen för vad som är tillåtet, säger Håkan Stenbäck". Jag tycker att det är över gränsen och rimligen borde framgå av lokal ordningsstadga. Jag har också fått reaktioner med människor med funktionshinder som upplever oro och otrygghet när de rör sig på stan, vilket också talar för detta.
 
Att desperata människor utan resurser kommer hit för att tigga torde tyvärr kunna ha koppling till att några få i sin desperation begår mindre brott, jag vet att detta sker i viss utsträckning kring bärplockarlägren norrut. Eftersom media sällan skriver att sådant sker så torde detta som väl är inte vara fallet, vilket naturligtvis hedrar. Ett undantag är t ex denna artikel i Skövde Nyheter som pekar på en del bekymmer, som i så fall naturligtvis också måste beivras.
 
Här är de åtgärdspunkter för att finna vägar framåt som jag vill lyfta fram till diskussion:
 
1. Sverige är ett välfärdsland, där människor inte ska behöva överleva genom att tigga på gator och torg. De mest utsatta i samhället ska ha ett grundskydd genom vår socialtjänstlag.
2. Om människor genom EUs fria rörlighet, eller som tex är illegalt i landet ("papperslösa"), finns i landet utan resurser eller möjlighet att försörja sig, bör i första hand stat och kommun säkerställa en minimistandard för dem (härbärge, mat, osv). Sedan bör de som genom EUs fria rörlighet eller vår migrationslagstiftning har rätt att stanna i landet göra det, medan övriga ska återvända.

 3. Jag tolkar EUs fria rörlighet under 3 månader som en rörlighet avsedd för att resa och bo i andra EU-länder och söka arbete mm, givet att man har resurser att försörja sig under tiden. Jag har svårt att tro att den var tänkt att utnyttjas för att resa till andra länder för att tigga. En nyckelfråga, jag är medveten om det, och jag tar gärna motargument, men detta är min tanke just nu.

Efter 3 månader är det uppenbart att EUs fria rörlighet innebär att man kan stanna i annat EU-land om man kan försörja sig själv genom arbete eller pension mm. Kan man inte det ska man återvända.

 4. I en del länder är tiggeri förbjudet, t ex Rumänien och Danmark m fl , tror jag. I andra länder är den tillåten. Det är svårt att förbjuda tiggeri, tycker jag, som en yttersta åtgärd. Däremot tror jag att det är viktigt att Sverige som land, och t ex kommunerna, tydligt markerar att här tar vi alla - det offentliga - ansvar för att ingen i Sverige ska behöva tigga. Det kan t ex ske genom att man i t ex den lokala ordningsstadgan för Linköping föreskriver tydliga regler för var tiggeri är tillåtet och hur det får gå till. T ex kan man då begränsa möjligheten att tigga till ett begränsat antal platser där mycket folk rör sig, föreskriva att det inte får ske på något påträngande sätt samt markera att målet är att undanröja orsakerna till att människor i Sverige - och på sikt i Europa och världen - anser sig tvingade att tigga.

 5. Sverige ska driva på av all kraft så att EU ökar sina påtryckningar, och sitt stöd, till Rumänien för att inlemma romerna i samhället och ge de fattigaste mat och kläder och bostad mm, samt öka insatserna för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Kanske skulle Sverige kunna avsätta någon del av biståndsbudgeten riktad till Rumänien, den är väl avsedd för människor som är så här utsatta. Är detta inte möjligt, eller rimligt, bör extra satsningar ändå göras. När Sverige, och andra EU-länder, behöver arbetskraftsinvandring kan särskild uppmärksamhet ges åt människor från EUs fattigaste länder.
 
6. Linköping bör också kunna ta ett ökat ansvar för att hjälpa romerna på plats i Rumänien, t ex genom insamlingar och kanske kommunala insatser genom vänortssamarbete och samarbete med rumänska och romska organisationer där.
 
Mitt åtgärdsförslag är alltså en tydlig markering att Linköping vill begränsa tiggeriet, utan att förbjuda det, samtidigt som Sverige och Linköping intensifierar arbetet för att hjälpa de som tvingas tigga genom stöd och insatser på plats i de länder varifrån de kommer.

Jag hoppas naturligtvis att Centerpartiet i Linköping - och i Sverige - gärna tar sin utgångspunkt i mina punkter, efter behövliga ev justeringar, som svar på människors frågor om vårt recept i dessa frågor, som alltfler människor kommer i beröring med och har synpunkter på och känslor inför.

Tillagt kvällen 6 feb: Corren skriver ett sympatiskt reportage om 14 personer från samma by i Rumänien som nyligen kommit till Linköping (dit pengarna räckte) för att tigga. Eller arbeta med vad som helst, trots ingen utbildning eller språkkunskap. I dagens studio ett i P1 är det också ett bra inslag om kåklägret i Högdalen, som ska rivas. ( Det verkar där inte som om staden behöver gå via kronofogden, vilket ju markägare måste göra för att få polishandräckning där bärplockarläger upprättats).
Tillagt 8 feb: Rumäniens ambassadör i Sverige skriver i DN.