Leninism innebär bl a, tror jag, att majoritetsbeslut gäller och att minoritetsuppfattningar ska tryckas ner. Bolsjevikerna förbjöd t o m oppositionella grupper inom partiet.
Inga jämförelser i övrigt, absolut inte, men jag har hört flera övertygade yngre liberaler, som jag trodde skulle gå i döden för rätten till åsikts- och yttrandefrihet utom och inom Centerpartiet, säga till mig att sluta föra fram min uppfattning offentligt sedan partistämman med bred majoritet bestämt något annat. Envisades jag borde jag överväga att lämna Centerpartiet.
Hallands Nyheter skrev t o m på ledarplats följande: "Staffan Danielsson är en tidvis högljudd öppenhetsskeptiker, och det kan vara problematiskt i ett parti som inte toppstyrs och där även de som avviker från den väg som alla andra är överens om får uttala sig utan att tystas ovanifrån.
Men öppenhetsoppositionen får inte få fäste i partiet, och de få men högljudda motståndarna måste på stämman få svart på vitt att är inte öppenhet något man värnar, då kan man gott välja att engagera sig i eller rösta på ett annat parti."
Jag är ärligt talad chockad över att höra och läsa detta i centersammanhang.
Johan Lönnroth var riksdagsledamot och vice partiordförande för Vänsterpartiet åren 1993-2003. Han menar att ledande partiföreträdare måste kunna kritisera partilinjen, givetvis med markering att man är i minoritet. Hade inte så skett tror han att att Vänsterpartiet idag hade varit helt marginaliserat. Han anser denna rätt att kunna föra fram kritik offentligt vara lika viktig för Socialdemokratin (och även för andra partier).
Jag instämmer och menar att i denna uppfattning är Johan Lönnroth snarast liberal.
Döm själva, så här skriver han i ett inlägg på Facebook idag:
Ganska ofta på senare tid har jag varit inblandad i diskussioner med partikamrater som anser att ledande partiföreträdare alltid utåt bör företräda den i demokratisk ordning på kongresser beslutade partilinjen och att diskusioner om att ändra denna linje bör hållas internt. Till saken hör att när jag var vice partiordförande 1993 till 2003 var jag ganska ofta ute och sa saker som var oförenliga med partiets i demokratisk ordning beslutade linje, även om jag alltid försökte tala om att denna var min åsikt, inte partiets.
Gentemot dem som kritiserat mig har jag sagt att om aldrig ledande partiföreträdare vågat offentligt kritisera den kongressbeslutade partilinjen så skulle vårt parti tror jag varit helt marginaliserat idag. Som till exempel när Harald Rubinstein som var ledamot i partiets centralkommitté.med flera 1963 angripit partiets följsamhet gentemot Moskva och därmed banat vägen för valet av CH Hermansson som partiordförande 1964. Eller när Jonas Sjöstedt och ett antal andra förtroendevalda i ett offentligt upprop "Vägval Vänster" i maj 2003 varnade för nykommunism och ställde ett antal krav (acceptera regeringsansvar mm) som nu sedan en tid är partiets majoritetslinje.Om detta kan en läsa i Petter Bergners avhandling som nu finns på nätet:http://umu.diva-portal.org/…/get/diva2:621268/FULLTEXT02.pdf
Gentemot dem som kritiserat mig har jag sagt att om aldrig ledande partiföreträdare vågat offentligt kritisera den kongressbeslutade partilinjen så skulle vårt parti tror jag varit helt marginaliserat idag. Som till exempel när Harald Rubinstein som var ledamot i partiets centralkommitté.med flera 1963 angripit partiets följsamhet gentemot Moskva och därmed banat vägen för valet av CH Hermansson som partiordförande 1964. Eller när Jonas Sjöstedt och ett antal andra förtroendevalda i ett offentligt upprop "Vägval Vänster" i maj 2003 varnade för nykommunism och ställde ett antal krav (acceptera regeringsansvar mm) som nu sedan en tid är partiets majoritetslinje.Om detta kan en läsa i Petter Bergners avhandling som nu finns på nätet:http://umu.diva-portal.org/…/get/diva2:621268/FULLTEXT02.pdf
För övrigt tror jag denna diskussion om rätten att kritisera offentligt är minst lika viktig för socialdemokratin (och även för andra partier!!)"
4 kommentarer:
Det finns dessvärre kopplingar till
stupidism, narcism, psykopatism, grandiosism och det mest som är extremt, extremism.
Tex totalism eller för den den delen adolfs hemodlade nationalsocialism eller Leninsm och kusinen Stalinism.
Förmodligen ska man stoppa in en dos ungdomlighet (jungfrulighet/oskuldsfullhet/bkåögdhet) och den allmänna tidens tendens att utropa halleluja för det storslagna och gränslösa, människosläktet har råkat ut för detta några gånger förr. Problemet är inget problem, så länge människan inser att man inte ska spänna ungdomlig naivism för vagnen, och gör man det brukar de köra i diket.
Kommer att tänka på en bok som beskriver fenomentet i Sverige:
Broilers:
De nya makthavarna och det samhälle som formade dem
som handlar om de nya makthavarna, som analyserar världen och männikor på sitt eget sätt. S.W
Och boken bygger väl delvis på:
Strauss–Howe generational theory:
Turnings
the historical generations which revolved around generational events. In Generations, and in greater detail in The Fourth Turning, they identify the four-stage cycle of social or mood eras.
1. the First Turning is a High. This is a post-Crisis era when institutions are strong and individualism is weak. Society is confident about where it wants to go collectively, though those outside the majoritarian center often feel stifled by the conformity.[19]
2. the Second Turning is an Awakening. This is an era when institutions are attacked in the name of personal and spiritual autonomy. Just when society is reaching its high tide of public progress, people suddenly tire of social discipline and want to recapture a sense of personal authenticity. Young activists look back at the previous High as an era of cultural and spiritual poverty.[21]
3. the Third Turning is an Unraveling. The mood of this era is in many ways the opposite of a High: Institutions are weak and distrusted,
while individualism is strong and flourishing. Highs come after Crises, when society wants to coalesce and build. Unravelings come after Awakenings, when society wants to atomize and enjoy.
Crisis
4. the Fourth Turning is a Crisis. This is an era in which institutional life is destroyed and rebuilt in response to a perceived threat to the nation’s survival. Civic authority revives, cultural expression redirects towards community purpose, and people begin to locate themselves as members of a larger group.
Each turning lasts about 20–22 years. Four turnings comprise a full cycle of approximately 80 to 90 years,[27] which the authors term a saeculum, after the Latin word meaning both “a long human life” and “a natural century.
man kan se det som en naturlag, lite åt pareto-teorin, när en generarion glider över till en annan. Efter 2a Vk gled vi över till en etta, och nu ser vi genom postmodernismens självande slutminuter slutpunkten för fas 3, där det indiviuellas behov av kollektiv säkerhet inte riltigt gick att garantera på en högre nivå, (komplexitetsproblemet) varför vi är på väg in i en kris, och hur den slutar vet man inte.
https://en.wikipedia.org/wiki/Strauss%E2%80%93Howe_generational_theory
S.W
Det som blir lite episkt är just när en ny generatorn som sett ljuset, bärjar tillämpa totalitära fasoner, i frihetens, liberalismens och demokratins tjänst, och då i synnerhet Centerpartiet, som vars brundläggande ideologi nog för sägas vara lokal egenmakt, och att inte hemfalla åt det fantastiska högre ordningarna.
Enligt regeln 80-20 (fungerar som en snöbill) är nog C för närvarande rätt så inkräkta i det nya förklaringsljus man tycker sig ha upptäckt, och det är inte osannolikt att C kom in lite sent i den nya metamorfosen. I vart fall utgjorde generation Reinfeldt dödsryckningarna på motreformationen av Bohman, och så där hålle det nog på, även om dessa generationsväxlingar ligger på olika nivåer, det gör inte rakt av att översätta USA till Sverige, vi ligger i vissa fall före, och i de flesta fall minst 10 år efter, så när Kairos-Futute och allt vad de heter importerar amerikanska modeller till Sverige, så hamnar de i en lite anna kultur, och 10 år för sent, och då kan det gå lite som för centern, att man hamnar på efterkälken i relation till fronten av den nya föreställningen av verkligheten.
När man hamnar i ofas, blir man osäker, och reagerar ganska hårt, så hårt att man tappar radarn tom över sig själv, och missar det mest grundläggande, att fri har dubbla betydelser, - och + frihet. Man får skylla på fan och hans moster, det är en omställning på gång, och bara att vänta ut aktuell centergeneration, sedan kommer det nytt blod, och här kommer det centrala, att varje gammal generation, måste lägga krutet på nästnästa generation, eftersom generationen före dessutom är fokuserade på att revoltera mot sin egen förebild, sina föräldrar. Viktigast av allt är att många, men inte alla, med ålderns rätt, lär sig att det inte handlar om disjunktion (eller) utan konjunktion, (och) världen är både svart och vit, liberalism är både negativ och positiv frihet. Rättvisa är att både dela med sig, och ha något kvar för sin nästa. osv. S.W
Staffan,
Journalisten på Hallands Nyheter har uppenbarligen fullständigt missuppfattat sin roll som journalist när hon bär sig åt som hon gör mot dig. Vederbörande bör överväga sin situation. Om så inte sker måste naturligtvis tidningsledningen agera. En tröst i sammanhanget kan vara att personer som bär sig åt mot andra som skribenten på tidningen förr eller senare gör sig omöjliga på sin arbetsplats.
Skicka en kommentar