tisdag, augusti 02, 2016

Riksdagsledamot polisanmäld för brott mot jaktlagstiftningen

Polisbristen är akut i Östergötland, vilket jag skrev om i föregående blogginlägg.

Kan det bl a bero på att polisen prioriterar fel? Ja det kan inte uteslutas, vilket jag kan ge ett färskt exempel på när jag idag öppnade ett brev från Polismyndigheten, Polisregion Öst, Linköping.

Jag är polisanmäld för brott mot jaktlagstiftningen, brott mot anmälningsplikten enl jaktlagen § 26 p 3 och § 45 1 st p 2 samt jaktförordningen § 40.

Fatta att man blir kallsvettig.

Så här beskriver den nitiske polisinspektören händelsen, helt korrekt:

" Carl Henning Staffan Danielsson har vid 22.20-tiden den 5 juli 2016 framfört CPA 240 och sammanstött med ett rådjur men först ca 10-11 timmar senare, vid 09-tiden eller strax innan dagen därpå, kommit till polisens kännedom.
Danielsson har i händelserapport uppgivit att anledningen beror på att han har "suttit i telefonkö i flera timmar men ej kommit fram". Danielsson har ej heller märkt ut platsen för sammanstötningen."

Detta hände.
Jag var på väg hem från Almedalen och tog den vackra vägen över Horn/Åsunden, en liten väg med lite trafik. Jag körde sakta i typ 50 km/timmen med en motorcykel bakom mig. Plötsligt hoppade ett rådjur upp på vägen, jag bromsade men det fick en stöt av vänster framdel på bilen. Nästan ingen skada på bilen, en skråma.
Motorcyklisten såg rådjuret springa in i skogen, det verkade ha träffats i någon mjukdel, lite blod på vägen.
Jag ringde genast 112 och kopplades till trafikpolisen i Kinda kommun, vill jag minnas. Ingen svarade. Jag väntade nog en halv timme.  Jag tog sedan ut ett exakt märke på var olyckan hände, ca 400 meter från avtagsvägen mot Åtvidaberg vid en stor enbuske öster om vägen, den enda som finns där. Jag glömde att märka ut platsen, det brottet har jag begått. Kanske var jag lite omskakad ändå.
Jag åkte hemåt och ringde igen till 112. Jag sa att ingen hade svarat men fick beskedet att det skulle de göra och jag kopplades dit igen. Efter 30-45 minuter la jag på, ingen svarade. Jag kom hem och ringde en tredje gång och samma sak hände, "de ska svara" men ingen svarade.
Jag la mig och vaknade framåt nio. Jag ringde genast till polisen och denna gång svarade polisen i Kinda. Jag rapporterade vad som hade hänt och angav exakt var rådjuret hade påkörts.
Polisen uppmärksammade mig på på att jag borde ha märkt ut platsen och ville att jag skulle åka dit (50 km) och märka ut den...Han sa också att jag skulle bli polisanmäld...

Suck...

Vem har störst ansvar för att markägaren inte förrän efter ett antal timmar fick info om olyckan, jag som försökte ringa i fler timmar eller polisen som inte var anträffbar eller kunde ge något alternativt nummer att ringa?

Jag är beredd att sona mitt brott men jag tycker faktiskt att det är mycket litet och att jag, om jag ville vara småsint, kunde motanmäla polisen...

Kanske polisinspektören enligt sin instruktion måste upprätta en polisanmälan. I så fall anser jag den för fyrkantig, rimligen måste polisen kunna göra en bedömning om anmälan måste göras eller ej.

Tillagt samma dag: Har via twitter fått reda på detta. Jag begriper inte att polisinspektören inte använde denna gummiparagraf för att avskriva mitt "brott"...Två misstag gjordes, mitt att inte märka ut, javisst, men också polisens att inte under flera timmar kunna ta emot en anmälan. Det känns också trist att verkligen försöka rapportera en viltolycka men istället själv  anmälas för jaktbrott..





Fråga till Ygeman efter allvarlig kritik mot polisbrist i Östergötland

I en anmärkningsvärd artikel idag i Corren och Norrköpings Tidningar riktar två erfarna chefsåklagare stark, tydlig och alarmerande kritik mot högsta polisledningen och regeringen.

Jag ställer därför följande fråga i riksdagen till inrikesminister Anders Ygeman.

Fråga till inrikesminister Anders Ygeman

Bristen på poliser i Östergötland är skriande – och polisledningen har agerat för sent. Det menar länets två chefsåklagare, Pär Andersson i Linköping och Torsten Angervåg i Norrköping. Idag slår de larm, i en artikel i Corren och Norrköpings Tidningar.
Per Andersson menar att detta kan vara ett första tecken på systemkollaps. Det saknas för närvarande ca 40 utredande poliser.
Ärenden blir liggande utan att några utredningsåtgärder vidtas.
– Det är förödande för rättssäkerheten, dels för utsatta brottsoffer och dels för misstänkta som får leva med misstanken utan att något händer.
– Poliserna på fältet och utredarna känner en enorm frustration. En lördagskväll när jag följde arbetet i Motala var det en patrull i tjänst, säger Pär Andersson, som menar att ansvaret för den uppkomna situationen ytterst ligger hos den högsta nationella polisledningen och på den politiska nivån.
Såväl Pär Andersson som Torsten Angervåg menar att den svenska polisen inte är rustad för att möta de ökade belastningar som flyktingkrisen och det ökade terrorhotet har inneburit och anser att det saknas framförhållning.
– Man måste skjuta till resurser till polisen så att man klarar rättssäkerheten och upprätthållandet av rättsstaten. Det är vad det handlar om, säger Pär Andersson.
– Vi har en allt mer komplicerad och ökad grov organiserad brottslighet. Svensk polis har inte alla redskap och den kraft som behövs. Vi måste bygga en organisation som inte bara fungerar i dag, utan en organisation som klarar av att möta morgondagens utmaningar, säger Torsten Angervåg.

Som riksdagsledamot för Östergötland blir jag utomordentligt oroad, när två erfarna chefsåklagare gör dessa bedömningar och uttalanden.

Jag delar uppfattningen att ansvaret för dagens situation ligger på den högsta nationella polisledningen och hos regeringen.

Rikspolischefen har gjort flera rätt anmärkningsvärda uttalanden och fått kritik även internt.

Min fråga till inrikesminister Anders Ygeman är hur han ser på den allvarliga kritiken mot polisledningen och på situationen hos polisen i Östergötland och om han avser att vidta några åtgärder med anledning av detta?

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot C

Stark Centerpolitik, omprövning behövs inom asyl och migration

I början av juli skrev Stefan Hanna och jag i Dagens Industri att alliansen måste komma överens om asyl- och migrationspolitiken under detta år, och inte vänta till 2018.

Idag skriver vi på SVT opinion i samma anda, att Centerpartiet har en stark och bra politik, och dito partiledare men att vår alltför ambitiösa asyl- och migrationspolitik behöver ses över med tanke på hur verkligheten utvecklats det senaste året.

Vilka ståndpunkter är det då som behöver gås igenom och justeras?

Ja, främst dessa; Ta bort id-kraven och de inre gränskontrollerna, riv upp riksdagsbeslutet om tillfälliga uppehållstillstånd och var det enda EU-land som genast ger rätt till anhöriginvandring utan krav på försörjningsförmåga (dock enligt migrationsöverenskommelsen tillfälliga uppehållstillstånd i övrigt), ta bort all arbetsmarknadsprövning av arbetsgivares rätt att anställa personer utanför Europa till även enkla jobb (där huvuddelen snart istället söker asyl), se över transportörsansvaret för flyget inom EU i syfte att ta bort det, öppna endast Sveriges ambassader för asylsökande frånsett i länder med krig och stor oreda, ge svenskt medborgarskap snabbast i världen (tror jag), efter bara 3 år samt utred att medborgarskap ska ges enligt territorialmetoden, föds man i Sverige blir man svensk medborgare.

Skulle detta imorgon bli svensk politik skulle enligt min uppfattning signalerna till asylsökande och flyktingsmugglare och ekonomiska migranter bli oerhört starka, välj Sverige om man tar sig in i EU.

Skulle strömmen av migranter åter ta fart till EU skulle då en stor del ta sig till Sverige kanske i nivå med hösten 2015. Min uppfattning är att Sverige inte skulle klara av det på ett rimligt sätt.

Därför vore det naturligt att Centerpartiet, ett ansvarstagande parti som vill vara med och regera Sverige, och som har så mycket att ge, omprövade sina ståndpunkter utifrån dagens verklighet.