onsdag, november 15, 2017

Statens "eviga" ansvar för hamnen vid Borghamn, Vadstena - Damberg svarar!

Staten, Kong Maj:t, åtog sig år 1842 (den 17 oktober) ett underhållsansvar "för all framtid" när man köpte hamnen, och byggnader i anslutning, av "Götha Canal Bolag".

Statens åtagande har sedan länge fullföljts av Domänverket och numera Sveaskog.

Nu avser Sveaskog att sälja hamnen.

Tre Vadstenabor, aktiva i Vadstenacentern, har ställt berättigade frågor till Sveaskog hur statens ansvar kommer att uppfyllas efter försäljning.

Jag menar att deras fråga är mycket relevant och har för egen del ställt den vidare till ansvarigt statsråd i regeringen, Mikael Damberg.

Hans svar har nu kommit, det är kort och det är intressant! (Se nedan).

Statsrådet utgår ifrån att Sveaskog ser över de avtal som gäller hamnen, bedömer om de fortfarande gäller och i så fall säkerställer att de fortsatt efterlevs alternativt förs över till en lämplig statlig aktör".

Jag och de tre Vadstenaborna, med Anders Agnemar i spetsen, gläds över den stora framgång som svaret innebär, vi välkomnar verkligen Mikael Dambergs klarspråk och vi hoppas att avtalet alltjämt gäller och ska följas av Staten, även efter en eventuell försäljning!

"Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:238 Sveaskogs ansvar för underhållet av hamnen i Borghamn av Staffan Danielsson (C)
Staffan Danielsson har frågat mig om jag anser att statens åtagande för underhållet av hamnen som Sveaskog äger i Borghamn fortsatt gäller. Frågan är ställd med anledning av att Sveaskog avser att sälja hamnen till en privat aktör.
Under den tid som Sveaskog ägt hamnen i Borghamn har bolaget bekostat såväl det löpande underhållet av hamnen som en omfattande renovering för tre år sedan. Jag kan därmed konstatera att Sveaskog tagit ansvar för statens historiska åtaganden för hamnen i Borghamn.
Regeringen har högt ställda förväntningar på att bolag med statligt ägande sköts föredömligt inom de ramar som lagstiftningen ger och i enlighet med ägarens långsiktiga uppdrag och mål.
När nu hamnen är föremål för avyttring har jag därför fullt förtroende för att Sveaskog ser över de avtal som gäller hamnen, bedömer ifall de historiska åtaganden som funnits fortsatt gäller i juridisk bemärkelse, och i förekommande fall säkerställer att de fortsatt efterlevs alternativt förs över till en lämplig statlig aktör.
Stockholm den 15 november 2017
Mikael Damberg"


 

Orimligt att ålder avgör "allt" vid asyl?

Jag har sedan april 2012 (på DN Debatt) ihärdigt argumenterat för att Sverige av rättssäkerhets- och rättviseskäl måste kontrollera åldern på de som söker asyl, när oklarhet råder och de asylsökande kan vara mellan typ 15 och 30 år.

Jag har skrivit en rad artiklar och blogginlägg, nu senast åter på SvD Debatt.

År 2015 valde 40 % (FYRTIO) av alla som uppgav sig vara ensamkommande asylsökande under 18 år till EU att söka sig till Sverige.

En viktig orsak var att Sverige sedan några år i praktiken godtog den ålder som den asylsökande uppgav, eftersom Migrationsverket givit efter för barnläkarnas bojkott och inte längre gjorde medicinska åldersbedömningar.

Givetvis ska både den som är 17 år eller 19 år och har asylskäl beviljas asyl. Men eftersom barn under 18 år får så mycket bättre förutsättningar än vuxna över 18 år så uppger "alla" asylsökande (som inte är lastgamla) som lytt sina smugglares instruktioner och kastat sina identitetshandlingar, eller inte haft några, att de är under 18 år.

De placeras då på HVB-hem, de får gode män och utbildning och de har mycket högre möjlighet att få PUT (permanent uppehållstillstånd) och att ta hit sina nära släktingar (fram till november 2015).

Skillnaden mellan att bedömas vara under eller över 18 år kan vara absurt stor. Jag hörde nyligen en uppgift om att ensamkommande asylsökande under 18 år från Afghanistan beviljas PUT till runt 82 %, medan de som efter medicinsk ålderskontroll bedöms vara över 18 år bara beviljas PUT till 6 %..

Detta är absurt och orimligt. Rimligen borde barn ha en positiv särbehandling, absolut, men nog borde t ex det vara en glidande skala mellan 15 år och 21 år där fördelarna med att vara barn successivt minskar till att slutligen omfattas av regelverken för vuxna. Jag inser att nuvarande knivskarpa gräns följer av FNs definition av "barn". Jag menar i så fall att även FN borde överväga att göra definitionen mera flexibel, med fortsatt starkt skydd för de som är barn men där 18-årsgränsen skulle kunna ha ett övergångsintervall på något sätt.

Dessutom! Idag är det så att när Migrationsverket beslutar om asyl eller ej till en asylsökande så utgår man ifrån den ålder som den asylsökande bedöms ha när beslutet fattas. Det vill säga, om någon som kom till Sverige och sökte asyl när hen var 16,5 år, och där Migrationsverket efter 1,6 år fattar beslut, så behandlas den asylsökande som vuxen, inte som det barn hen var när asylansökan inlämnades.

Detta anser jag vara principiellt mycket tveksamt, eftersom det innebär att ju längre staten väntar med att fatta beslut så kommer alltfler att bedömas som vuxna och inte som de barn de var när de kom till Sverige. Det som delvis kan försvara detta är de uppgifter som finns att säkerhetsmarginalen vid medicinsk åldersbedömning avses vara 1-2 år. Här råder dock osäkerhet och skilda uppfattningar.

Den asylsökande har dock anledning att anta att hens asylansökan prövas efter ålder vid ankomsten till Sverige, och inte ålder 1-2 år senare när myndigheten hinner pröva ansökan. Det är knappast rimligt att staten kan kraftigt öka avslagsprocenten genom att skjuta beslutstidpunkten långt framåt.

Tillagt 16 nov; Expressen skriver om amnesti. 4 miljöpartister kräver i Sydsvenskan en "amnesti", och replikeras av en liberal.

Tillagt 29 nov: Mycket intressant! Jörgen Huitfeldt, mångårig stjärna på radions Studio Ett skriver här om de två reportage som han och Magnus Thorén gjorde våren 2015, om ensamkommande under uppgivna 18 år och bristen på kontroll mm. Om hur kollegorna i radiohuset tystnade i avståndstagande, medan reaktionen från lyssnare aldrig varit större.
"Den överväldigande majoriteten av afghanerna anlände utan ID-handlingar, och det går följaktligen inte med säkerhet att slå fast vare sig ålder eller identitet. I gruppen som sökt asyl som ensamkommande minderåriga har jag personligen mött alltifrån gråhåriga, fårade män som förefaller vara i 40-årsåldern, till spensliga tonårskillar som svårligen kan vara äldre än 15 år."

Tillagt 3 dec 2017: Tove Lifvendahl skriver i SvD.